lördag 14 februari 2009

Högt älskad och något sliten

För elva år sedan (jag tror jag har räknat rätt) sydde jag denna waldorfdockevariant till min systerdotter i julklapp. Det var hennes andra jul. Hon slet upp paketet och tittade på dockan. Slängde den sedan åt sidan och ägnade sig åt presentsnöret större delen av den resterande julaftonskvällen.

Julhelgen firades färdigt och min syster med familj åkte hem. Dockan följde med men intresset hos systerdottern var fortfarande svalt. Ett par månader senare då min syster och jag talades vid i telefon så berättar hon att systerdottern inte går någonstans utan sin docka!

Dockan skulle med precis över allt och systerdottern kunde inte somna utan den. Min syster har fått vända hem fler än en gång för att hämta den dockan.

Än idag är dockan väl omhändertagen. Den får inte längre följa med min systerdotter över allt men den ligger fortfarande på huvudkudden i sängen.

Dockan är mer än sliten. Den har fått lagas med nytt ansikte två gånger och ullen inuti har krymt ihop till små bollar längst ned i benen. Men den är sliten av kärlek och för mig som tillverkare finns inget bättre betyg.








1 kommentar: