tisdag 11 augusti 2009

Härlig och händelserik helg

Sent i fredags eftermiddag drog vi iväg med båten. Maken hade handlat på eftermiddagen och jag hade gjort favoritkycklingsalladen med avocado och fetaost som vi skulle ha till middag när vi hittat ett bra ställe att landa på.

Det tog lite tid innan vi kom iväg så det var redan middagstid när vi väl var färdiglastade och lade ut från bryggan. Vi var tvungna att tanka färskvatten också så vi fick vänta ut en annan båt som lagt sig vid "tankbryggan" för ilastning innan vi kunde komma iväg.

Vädret var härligt och lagom varmt. Det fläktade sådär lagom mycket när vi åkte och alla var på bra humör.

Maken hade redan siktat in sig på en liten ö och som tur var så låg det ingen annan båt där. Vi lade till, åt vår middag och fikade. Sedan var det praktiskt taget nattdags. Det blev en tidig kväll men av vana så vet vi att det brukar vaknas tidigt när vi är på sjön.




Mycket riktigt så var alla vakna och pigga vid sjutiden. Vi åt frukost och sen var det promenad med krullis och utforskande av ön på agendan. Det var en ljuvlig morgon med lagom sval luft och sol som började värma skönt.

Efter att maken och barnen utforskat ön och sett till att krullis var rastad och klar så var det dags att börja åka mot nästa äventyr. jag hade plockat undan och sett till att allt som behöver förankras är säkrat.





Maken hade siktet inställt på Askö i Trosa skärgård. Där skulle det finnas en fin lång sandstrand som lockade. Vi puttrade på i sakta mak och njöt av väder och vind. Vi passerade små öar och sjöfåglar i massor, spanade på en massa avundsvärda sommarhus längst öarnas stränder och rätt som det är mitt i vattnet på en grynna så stod en glassgubbe!




Efter ett par timmar kom vi fram till Askö, inte bara vi ska man kanske tillägga. Det var ganska mycket båtar där redan och även ett gäng som tänkte ta sig in. Stranden var verkligen härlig. Flera kilometer sandstrand med härlig sandbotten en bra bit ut. Den enda nackdelen var att det var rätt så grunt. Maken blev lite nojjig, dels för att han inte kunde hitta något bra ställe att lägga till på och dels för att han inte riktigt vågade göra ett strandhugg ifall att man skulle skada båten på något sätt. Nu har vi ju i och för sig en snipa och den går inte mer än 90 cm djupt men man är ju rädd om rodret tex.

De flesta båtar som gjort strandhugg var motorbåtar av olika slag och de har lättare att gå in där det är grunt. Vi såg visserligen en "systermodell" till vår som kört ända in och gjort strandhugg men maken blev lite nervös och vågade inte. Som han sa så är det läskigt att göra något man aldrig gjort förut och då speciellt inför stor publik. Så vi puttrade vidare för att leta ett annat badvänligt ställe.




Vid det här laget hade klockan hunnit bli lunchtid. Vi började bli hungriga och barnen var otåliga och ville bada. De var något besvikna för att det inte blev någon strand och för varje liten vik vi hittade som var upptagen blev besvikelsen större.

Till slut hittade vi en liten ö som var barnvänlig nog och där man kunde lägga till utan problem. Vi lunchade och sedan fick barnen och krullis gå i land och härja bäst de ville. Rätt som det var när vi låg där så kom det en liten motorbåt i full fart in mot oss. Vi undrade förstås vad det var frågan om och det visade sig vara en kioskbåt! Killen i båten undrade om vi ville köpa glass eller om det var något annat vi hade önskemål om. Tyvärr svarade vi för vi hade inga kontanter. Däremot så var vi nyfikna så maken pratade lite med killen och vi fick ett visitkort. Det visade sig att man kunde ringa dem och beställa ut allt från nybakt bröd till frukost till rökta räkor och gasol ifall man blev utan. Himla bra service. De kör från Trosa ända ut till Stendörren. Det visitkortet lade vi på säker plats för kommande behov.





När killen skulle ge sig av så tittade han på stackars tripp, trapp och trull som stod på berget och såg sorgsna ut och så sa han "vad sjutton, vi gör så här. Jag har bara 4 glassar kvar och ska ändå vända tillbaka nu så ni får dom". Gissa om lyckan var total! Ibland har man tur!





Efter ett par timmars badande och stojande på ön så var det dags att dra vidare för att hitta en bra plats att övernatta på. Ön vi låg och badade vid låg alldeles för öppet för den kommande nattens vindriktning. Vi packade ihop oss och barnen lade sig i förpiken och kollade på film. Vi hann knappt lämna land förrän mellanbusen snarkade och mindre än tio minuter senare snarkade även minibusen. Storbusen tröttnade på filmen och satt med pappa och körde istället.

Efter en stund så passerade vi en hög och lodrätt klippa. Maken berättade att där brukar folk stanna, klättra upp längst ett tjockt rep som hänger där och hoppa ned då det är bråddjupt där. Tydligen en populär sysselsättning. Själv skulle jag aldrig någonsin komma på tanken! *ryser vid bara tanken* När vi närmade oss så kom det en båt och lade till. Någon minut senare började två killar i övre tonåren klättra upp med ovan nämnda rep! Så vi fick se när de slängde sig ut för stupet. Det pirrade ordentligt i magen på mig och jag tittade bara på!






Efter en stunds letande hittade vi äntligen en ledig liten vik. Vi har ju den fördelen att vår båt inte går lika djupt som en ren segelbåt vilket gör att vi kommer in längre än de flesta båtar i stamma storlek.

Vi lade till och sedan gick maken, storbus och krullis på promenad medan jag gjorde iordning kvällsfika.Mellan coh minibus hade fortfarande inte rört en fena så vi lät dem vara. Efter att ha suttit och fikat och pratat ett tag så tyckte även storbus att det började bli dags för kojen så vi gjorde natt. Jag lyckades bädda och lägga ned två sovande pojkar i deras sovsäckar utan att de rörde en min!

Under natten vaknade jag av motorljud. Det lät mycket och högt så jag antog att det var en motorbåt som åkte ganska nära och i hög fart. Låg och väntade på svallet men det kom inget. Ljudet slutade dock inte och efter ett tag började jag undra vad sjutton som hände där ute. Plötsligt så lystes hela förpiken upp av skarpt ljus och strax efter kom maken in. Motorljudet lät fortfarande för fullt. Maken berättade att han gått upp för att kissa och bäst han stod där så kom det en polishelikopter och riktade in strålkastarna på honom!

Det var alltså polishelikoptern vi hade hört. Den hade cirklat över oss och kollat in båten och sedan fortsatte den cirkla över ön en bra stund innan den flög vidare till ön framför. Efter ungefär en kvart hörde vi hur motorljuden drog iväg och dog ut. Vi undrar fortfarande vad det var fråga om, de måste ju ha letat efter något eller något så som de betedde sig. Vad har vi inte hittat något svar på. Lite obehagligt var det allt men resten av natten/tidiga morgontimmarna blev i alla fall lungn. Konstigt nog så vaknade ingen av barnen av uppståndelsen, kanske lika bra det. De hade nog bara blivit rädda.

Även på söndag morgonen så vaknades det tidigt. Det var en sån där underbar morgon med dimslöjor på vattnet och sol som sakta börjar värma men ändå bara glimtar än så länge. Vi dukade fram frukost och satt och tittade på hoppande flundror (tror det var något sånt det var i alla fall platta fiskar).




Efter frukosten var det dags för den sedvanliga morgonpromenaden och utforskning av ny ö. De mindre grabbarna hade ju inte ens märkt att vi var på nytt ställe så de var eld och lågor. Ända tills vi upptäckte att vi glömt mellanbusens sandaler på ön vi var vid dagen innan. Mellanbusen blev så ledsen så ledsen. För utan skor kan man ju inte gå på promenad. Vi löste det så att jag erbjöd att den som stannade med mig och plockade undan frukosten skulle jag spela spel med. Det slutade med att både mellan och storbus stannade. Så medan pappa och minibus gick på promenad med krullis så spelade stor och mellanbus finns i sjön med mig. Det var riktigt kul faktiskt, det var länge sen jag gjorde sånt.

Efter frukosten så bestämde vi oss för att göra ett nytt försök med Askö och sandstranden. eftersom vi var betydligt tidigare ut så tänkte vi att vi kanske kunde ha tur och norpa en av de närliggande småvikarna med sandstrand. Så vi puttrade iväg.

Väl vid Askö kunde vi konstatera att småvikarna redan var upptagna men att det inte hade kommit så mycket båtar till stora stranden än. Efter lite diskuterande fram och tillbaka bestämde vi oss för att försöka oss på ett strandhugg i alla fall. Man behöver ju inte gå ända in, det gör ju inget om man får vada in i lite vatten.

Sagt och gjort vi körde på och det gick fint. Det var lite småknöligt för mig att ta mig av då det var lite högt mellan stegen och botten. Jag är lite orörlig i mina leder så jag gillar inte sådana där höga kliv. Så jag gjorde ett par mindre snygga hopp ner i vattnet men sånt får man bjuda på. Nästa gång ska jag vara mindre pjåkig och ta badstegen bak istället, visst man får doppa sig direkt men hellre det än att hålla på att slå ihjäl sig när man ska ned. *s*





Vi spenderade några härliga badtimmar på stranden innan vi kände att det var dags att packa ihop och åka hem. Det blev en riktigt lyckad helg!


2 kommentarer:

  1. Sådär nu har jag "arbetat" mig igenom hela inlägget och tänkte fråga vad "Krullis" har för storlek på halsband, köpte ett till Linus med det var lite stort... :P

    SvaraRadera
  2. Det har jag i nuläget ingen aning om. Får mäta halsen på honom och återkomma. :-)

    SvaraRadera