måndag 24 augusti 2009

Skolstart och fostervattensprov

Idag är den stora dagen för storbusen som börjar i första klass. Det var en mycket högtidlig och spänd storbuse som gick in i sitt nya klassrum. Samma kompisar som i förskoleklassen men nyrenoverad skola och nytt klassrum och ny fröken!

Jag och maken stannade kvar ett tag och lyssande på informationen. Det är en del nytt nu när man går i skolan. Bland annat så får skolbarnen egna busskort och förväntas nu åka buss själva (om man inte har någon som kan följa med). Det blir till att växa en massa på en och samma gång gällande ansvar och lärande.

Efter att ha suttit med i en timme så var det tid för maken och mig att avvika. För efter mycket vånda och funderande så är det då dags för det inbokade fostervattensprovet.

Maken och jag drog in till stan tidigt åt lunch och gick och kollade lite i affärer innan det var lagom tid att infinna sig på sjukhuset.

Väl på sjukhuset fick vi vänta en stund i väntrummet på BB. Det kändes som timamr även om det bara var några minuter. Sen blev vi uppropade och inkallade till ultraljudsrummet.

Först gjorde en sköterska en grundlig ultraljudsundersökning, sedan kom läkaren in och gjorde ett lika grundligt hon. Detta på grund av att jag haft blödningar tidigare, man måste vara helt säker på att det inte fanns någon blödning på moderkakan.

Pga blödningarna så var det också extra viktigt att inte gå ned med nålen genom moderkakan. Det visade sig inte vara helt lätt att hitta ett passage då moderkakan fyllde upp hela framväggen av livmodern. Men till slut hittade hon ett minimalt passage snett uppifrån, som tur var så höll sig bebis i andra änden.

Det lustiga nu är att min man som varit den som mest velat ha det här provet mest och som varit väldigt noga med att vi ska ha full utredning och så vidare nu började få kalla fötter! Han tyckte det var skitläskigt att man skulle sticka rakt in till bebis och dessutom utan bedövning. Så precis innan de frågade vilken typ av screening vi valt så väste han åt mig att vi kan fortfarande avbryta det här. *s*

Så gjordes jag i ordning av sköterskan, tvättades grundligt med sprit och "plastades in". Sen plockades nålen fram, vilket fick maken att oja sig ännu mer. *he he* Och det var ändå mig de skulle sticka! Så kom läkaren tillbaka och jag hann precis se nålen (*hjälp*) innan jag tittade bort och grabbade tag i makens hand. Sedan stack hon...

Det var någonstans en känsla mellan väldigt obehagligt och smärtsamt, stickande och lite brännande, sen kändes det som om det sög ända ner i ryggraden. Just då gjorde det inte ont men det var fortfarande väldigt obehagligt. Sedan drog de ut nålen (det minimala röret). Det däremot var inte det minsta behagligt. *rys* Det både brände och stack. *rys*

Efter provet fick vi vila i ett vilorum med lyxig och skön fåtölj. Vi fick vila där i en timme och sedan gjorde man ytterligare en ultraljudsundersökning för att se att allt såg okej ut. Sedan kollades det så jag inte hade ont någon stans. Efter kontrollen fick jag en spruta. Detta på grund av att jag är en av de 15% av sveriges befolkning som är rh-negativ.

Om allt går väl nu så kommer det ett brev i brevlådan inom fem arbetsdagar som talar om att inga avvikelser finns. Skulle de hitta något fel kommer de istället ringa. Så nu kommer jag att gå på nålar de närmsta dagarna och bli skiträdd varje gång det ringer. Hoppas på post!

Maken är övertygad om att det är ytterligare en pojke, kan inte bli annat är hans försvar om den teorin då han menar på att det är i princip statistiskt omöjligt att få en tjej efter tre killar på raken. Själv säger jag att det handlar om biologi och inte statisitk. Så vi får helt enkelt se, jag gissar inte än och jag gör mig inga förhoppningar varken om det ena eller andra. Det är vad det är.

Ett tag funderade jag på om det var rätt att ta reda på kön ifall något skulle vara fel men så bestämde jag mig för att det ger bebisen en identitet. Det är lättare att tänka på sin lilla kille/tjej som inte var frisk än bara "den". Det känns i alla fall som om det skulle vara det ifall något skulle gå fel.

En lite lustig anekdot också, dottern hade idag pratat med en av sina närmaste kompisar om graviditeten. Då visar det sig att hennes mamma också är gravid med beräknat förlossningsdatum ungefär samtidigt som vi. Dessutom var hon och gjorde fostervattensprov i dag ungefär vid samma tid som vi. Dottern beskrev mamman ifråga och det visade sig vara paret före oss det handlade om. Lustigt va!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar