onsdag 29 april 2009

Idag är det en härlig dag!

Det är verkligen en underbar dag idag. Solen skiner och det är rena sommarvärmen ute. Gräset görjar bli grönt och frodigt och på träden är bladsprickningen är i full gång. Men bäst av allt är det faktum att jag inte har ont hela tiden!

Igår däremot var ingen bra dag. Det var en riktigt dålig dag, en av de sämsta på länge faktiskt. Det blev bättre framåt kvällen men innan dess var det rena katastrofen.

Natten till igår vaknade jag och hade ont, riktigt jäkla ont (ursäkta språket). Så pass ont att jag inte kunde somna om. Jag hade drabbats av tandvärk för första och förhoppningsvis sista gången i mitt liv! Jag tog den sista receptfria värktabletten jag kunde hitta här hemma. Jag hade inga kvar av mina receptbelagda då jag inte hämtat ut några nya eftersom lederna känns bättre i det varmare vädret.
Free Smiley Face Courtesy of www.FreeSmileys.org

Tabletten lindrade lite, med betoning på lite. Jag slumrade lite mellan varven, av ren utmattning skulle jag tro men allt som allt blev det inte mycket till sömn den natten. Morgonen kom och värken gav inte med sig, tvärtom det blev värre. Denna ständigt pulserande bultande smärta som inte gick att komma åt höll på att driva mig till vansinne. Fy sjutton vilken humördödare smärta är. Stackars mina barn säger jag bara, jag var inte någon trevlig mamma igår. Jag hade åtminstone hyfs nog att frösöka förklara varför jag var arg och grinig men ändå! Det verkade som de förstod för de lät mig vara ifred för det mesta. Som tur var så var det ju vackert väder även igår så grabbsen var ute på tomten och lekte för det mesta medan jag led inne på soffan.


Jag var trött utav helskotta, jag hade ständigt pulserande och bultande värk plus att jag var illamående av hunger. Jag kunde ju inte äta så det blev en ofrivillig fastedag. Inte mycket till substans och näring i den fastan dock men det gick.

Jag insåg ganska direkt att jag måste till en tandläkare och det så snart som möjligt. Det är bara ett problem, det problem som satt mig i den här situationen från början. Jag avskyr tandläkare. Inte tandläkare rent personligt men jag har haft ett par dåliga tandläkarupplevelser och hyser rejäla obehagskänslor inför att besöka tandläkare sedan dess.

Att gå till tandläkaren är något jag vetat om att jag behövt men som jag skjutit på så till den grad att jag satt mig i denna smärtsamma situation. Jag var alltså vid det här läget inte bara var rädd för själva besöket utan jag led också av otroliga skamkänslor för att jag låtit det gå så långt. Jag menar, jag vet ju bättre men jag har liksom ignorerat det hela för att jag inte vill gå till tandläkaren. Precis som om problemet skulle försvinna för att man inte uppmärksammar det. Bad choise!
Free Smiley Face Courtesy of www.FreeSmileys.org

Jag tog mig i kragen och ringde maken redan på förmiddagen och bekände snörvlande situationens allvar. Jag har den otroliga turen att jag jag är gift med världens mest omtänksamme man vilket är guld värt i jobbiga situationer. Han bad mig vänta så skulle han ringa upp om en stund. Han ringde tillbaka efter ett par minuter och gav mig ett nummer. Det visade sig att hans kollega/väns mor är tandsköterska på en liten privatklinik vars nummer jag just fått. Jag blev ombedd att hälsa från kollegan/vännen så skulle de se till att få fram en tid åt mig under eftermiddagen. Av någon anledning kändes det lite lättare att vända sig till ett ställe med personlig referens än att ringa Folktandvården i stan som jag aldrig varit hos. Dessutom specialiserar dessa sig på patienter med tandläkarskräck vilket ju lät bra.

Jag fick prata med en väldigt trevlig och förstående sköterska som bokade in mig runt middagstid. Efter samtalet grät jag en skvätt, både för att jag hade ont och för att jag kände sådan otrolig lättnad bara av att ha lyckats prata om det hela och för att jag fått en tid att fokusera på.

Strax efter lunch kom maken hem och jag fick gå och lägga mig en stund. Det tog tid men jag lyckades faktiskt somna och fick sova ostört i en timme. Sen var det dags att se till att komma iväg. Tandläkarmottagningen vi skulle till ligger ca 35 min bort med bil. Lite längre dit än vad vi har in till "vår" stad men det var det värt. När man bor på landet har man ju långt till allt så vad gör 10-15 min extra.

Jag fick samla alla mina krafter bara för att gå in när vi väl kom dit. Jag kände mig ungefär som om jag skulle hoppa ut för en klippa. Men det blev lite bättre när jag kom in. Det var en liten mysig mottagning med bara två rum. Det var en väldigt intim "hemma" stämning vilket kändes lugnande. Jag fick fylla i lite papper och vänta en stund och sedan var det dags.

Allt gick över förväntan bra. Både tandsköterskan och tandläkaren var underbara. Inte ett ont ord eller fördömande. Bara trevligt småprat och praktiska detaljer. De lät mig prata och berätta hur jag kände och lugnade mig genom att berätta att jag är långt ifrån ensam som känner så här. Det kändes faktiskt skönt att höra det, för det känns så skamligt på något sätt och skammen är faktiskt värre än rädslan.

Efter en rejäl dos bedövning och lite småprat så var det dags. Det gör visserligen lite ont att få bedövning men vilken underbar lättnad när allt domnade bort och smärtan försvann. Jag kände absolut ingenting! Visst kändes det att de rotade omkring i munnen på mig men det gjorde inte ont. Jag tror till och med att jag hade kunnat somna medan de höll på, fast det berodde nog mest på sömnbristen och spänningarna som släppte.

Jag släpptes iväg med en temporär lagning och några värktabletter som jag skulle kombinera med mina vanliga receptfria. Bedövningen var fortfarande kraftig och jag mådde hur bra som helst. Innan jag lämnade mottagningen så bokade vi upp tre tider till på en gång. Dels ska den här tanden fixas till ordentligt och dels så ska vi se vad mer som behöver göras. Det kändes som om det var lika bra att fortsätta nu när jag väl tagit steg nummer ett. Dessutom var/är jag så oerhört lättad att det inte var värre än vad det var. Jag trodde minst att de skulle säga att de måste dra ut alla tänder för att det inte fanns något de kunde göra. *ryser*

Resten av kvällen gick jag som på moln. Bedövningen höll i sig en bra bit in på sena kvällen. Sen tror jag att jag fick någon konstig endorfinkick bara genom att spänningarna och rädslan gav med sig. Jag kunde fortfarande inte äta men jag hade inte ont. Det blev en tidig kväll och i natt har jag faktiskt sovit mer än jag varit vaken. Jag har visserligen vaknat ett par gånger i natt och fyllt på med värktabletter för när bedövningen väl släppte så började det göra ont igen. Jag var förvarnad om detta så jag var beredd och för varje timme som går så känns det bättre. Nu i skrivande stund så har jag knappt ont alls, bara lite obehagligt öm när jag biter ihop. Så jag lär köra på lättuggat idag, det slår i alla fall flytande föda. *s*

Så idag är en bra dag. Jag känner mig uppåt som faktiskt till slut kunde ta tag i det här. Visst jag skäms fortfarande över situationen men jag känner mig fri. Så inget ont som inte har något gott med sig! Fast den ekonomiska aspekten av det hela väljer jag att blunda för, det är en helt annan sorglig historia. *ignorera ignorera ignorera*

Ett trevligare ämne än ovan nämnda är stickning. Jag har stickat klart sockarna som min mor beställt. Då vi tog till lite med garnmängden så räckte det även till en liten bonus. Det blev ett par matchande torgvantar. Mor vet inte om detta ännu så vi får hoppas att hon inte är in här och snokar innan jag hunnit överlämna dem. *s*

          


Trots smärtan så har jag seriösa problem att göra ingenting. Dessutom behövde jag något annat att koncentrera mig på så jag påbörjade ännu ett par sockar. Den här gången blir det klassiska raggsockar i rejält norskt raggsocksgarn till min mors man som snart fyller år.






söndag 19 april 2009

Födelsedagsutflykt

Idag fyllde mellanbusen 5 år. Vi hade släkten här på minikalas igår. Men idag var det den stora dagen och för att det inte skulle bli en dag som andra så tänkte vi att vi skulle hitta på något. Önskemålet var Fantomenlandet på Parken Zoo i Eskilstuna men de har inte öppnat för säsongen ännu så det får vänta. Vi bestämde oss för att ha picknick. Utflyktsmålet fick bli en badplats som vi blivit rekommenderade av vänner inför sommaren.


Grabbarna Bus intar stället, storbus var sheriff därav hatten. *s*

Vi gjorde matsäck bestående av smörgåsar, frukt och varm choklad och sedan drog vi iväg. När vi kom dit så visade det sig att vägbommen endast är öppen för allmän trafik mellan maj och september. Så det blev till att parkera och gå. Vi visste inte hur långt det var men vi tänkte som så att man kan ju alltid vända om det känns för långt.


Det visade sig vara en rejäl promenad. Men det var en trevlig liten väg och det var ju ingen trafik. Väl framme så konstaterade vi att det var en trevlig badplats men "skräpigt". Det behövs en rejäl ansiktslyft inför sommarsäsongen. Det fanns bänkar och bord, lekplats, vollybollplan och grillplatser. Så det fanns gott om plats att picknicka på. Vid djupa sidan och hopptornet hade man dykarskola. Det fascinerade grabbarna bus ett tag.


Klockan 13:23 gick larmet på pappsens mobil igång. Exakt just då för fem år sedan så föddes mellanbusen. Då var han väldigt liten och blå som en smurf med navelsträngen lindad två varv runt halsen. Nu är han fem år gammal och full av energi/bus.


Pinfärsk femåring (fotad under protest).

Efter att ha testat gungor och klätterställningar så promenerade vi tillbaka igen. Vägen tillbaka kändes lite längre än vägen dit av någon konstig anledning. Men grabbarna kavade på så duktigt så. Vi roade dem/oss med att ha skattjakt för att liva upp stämmningen och förhindra trötthetsattacker. Vi hittade bland annat ett litet fågelbo (?) längst vägen.


Vi passerade ett väldigt idylliskt beläget litet torp. Aldeles nere vid vattnet men med lagom avstånd från badplatsen. Öppet och soligt men ändå avskärmat och eget. Inte dumt alls. Bodde vi inte redan på landet så skulle en sån sommarstuga vara drömmen!


Strax före vägbommen låg en gammal fin kyrka. Trots att jag inte är vidare religös så har jag en viss svaghet för gamla kyrkor. De är så vackra och tänk vad fyllda med historia de är. Jag älskar gamla saker och gamla byggnader!


På vägen hem stannade vi till och lät mellanbusen välja en tårta. Valet föll på en prinstårta det vill säga en blå marsipantårta. Likadan som prinsesstårtan men med blåbärssylt istället för hallon och blå marsipan istället för grön. Den var väldigt fin och väldigt god. Men mamsen var trött och glömde fota den. Efter utflykt, mat, tårta och gårdagens släktinvasion så var mamsen i familjen ganska slut så hon ägnade sig åt detta resten av kvällen.

Egenstickade sockar som värmer skönt och ny socka på gång



tisdag 14 april 2009

Underbara efterlängtade vår!

Vi har haft ljuvligt väder hela påsken. Det har varit helt underbart! Vi firade påsk hemma hos min syster, det vill säga vi spenderade dagen och åt påskmiddag där. Pojkarna har varit mer ute än inne den senaste tiden vilket är precis som det ska.

Jag har äntligen gjort klart den stickade och tovade hatten som jag påbörjade i vintras. Den är stickad i Fritidsgarn och sen har jag nålfiltat ett hjärta som dekoration. Kanten virkade jag med grått ullgarn.




Jag hann sticka en sjal innan påsk också. En enkel rätstickad sak i garnet Crisp. Mjukt och mysigt garn med härliga färgskiftningar, kommer i stora nystan som räcker till en stor sjal eller en lång halsduk.


Sjalen ligger dubbelvikt på bilden.


Nu har jag börjat sticka på mors beställda sockar. Har haft lite svårt att bestämma mig för om jag ska sticka på klassiskt vis eller om jag skulle sticka från tån och upp. Nu blev det klassiskt vis bara för att jag inte riktigt kommer överrens med hälen på det mönster jag har på "tåupparna". Jag orkar inte riktigt ta mig tid att greja med alternativ häl för tillfället så jag kör på med ett säkert kort. Då behöver jag ju inte ens tänka.
Free Emoticon Courtesy of www.FreeSmileys.org



onsdag 8 april 2009

Påskpyssel

Just påsken är egentligen en högtid som vi inte firar mer än med att äta påskmiddag med släkten på påskafton. Barnen brukar få varsitt påskägg med godis och möjligtvis någon liten sak i. Mer än så är det inte.

Men nu i takt med att barnen blir större och mer intresserade så kör vi lite påskpyssel light. Det har mest handlat om att måla/färglägga påskrelaterade bilder. Men det räcker än så länge. Imorgon ska vi måla ägg. Det är aldeles lagom verksamhet för de små (3, 4 och 6 år gamla pojkar). Barnen gillar att pyssla till mammans stora glädje. Mamman i familjen är ju som ni kanske redan förstått en pysselfreak av stora mått.

Mellanbusen har redan målat ett par ägg. Det blev nämligen ett par hårdkokta ägg över från frukosten i söndags som han fick måla. Han var den enda som var pysselsugen då lillebror var febrig storebror var iväg med pappa och handlade. Så jag slängde på vaxduken och dukade fram en mängd vattenfärger, penslar och attiraljer. Satte på lite musik och lät honom få fria händer. Efter ett tag så kom han upp till mig (som satt med lillebror) och sa att han pysslat färdigt. När jag gick ned så hittade jag en stor hög målat äggskal på köksbordet. Det visade sig att han hade ätit upp äggen när han målat färdigt dom.

Jag har också påskpysslat! När jag surfade runt för ett tag sen så halkade jag in på Garnlandet och där hittade jag ett mönster på stickade och tovade hönor/kycklingar. Jag kunde förstås inte låta bli att köpa lite garn och testa. Det var ett sånt där lagom pyssel och de är ju perfekta att skicka som påskkort eller ge bort till nära och kära i påsk.

Jag köpte lite olika tovningsbara garner av olika tjocklek för att göra hönor/kycklingar i olika storlekar. Garnerna jag köpte var Fritidsgarn, Tove och Viking Sportsgarn. Fritidsgarnet var tjockast, vikinggarnet var medel och Tove tunnast. Av dessa garner så var Viking Sportsgarn absolut bäst tovningsmässigt då det filtade sig mest. Fritidsgarnet filtar sig bra men för att få det riktigt hårt/slätt så kräver det en omtvätt. Tove tyckte jag filtade sig sämts. Det blev sladdrigt och krävde två tvättar för att ens bli hyfsat.

Mönstret var enkelt utformat/skrivet. Det är lätt att ändra storleken på hönsen/kycklingarna genom att variera garn och stickors tjocklek. Kammar och ben virkar man. Även det var enkelt beskrivet. Eftersom själva hönan/kycklingen är äggformad så funkar mönstret även perfekt för att göra stickade/tovade påskägg av.


I mönstret föreslog man pärlor som ögon och hobbyfilt som näbb. Jag hade varken lämpliga pärlor eller hobbyfilt hemma. Funderade ett tag på hur jag skulle lösa det hela. Först tänkte jag brodera men sen kom jag på att jag ju kunde nålfilta. Jag har för länge sedan köpt nål och skumgummi att använda som underlag har jag liggande i olika tjocklekar (spill efter andra projekt) det var alltså bara lämplig ull som fattades. Efter lite rotande i lådorna så hittade jag även sånt.





Jag har aldrig nålfiltat förut. jag har bara läst hur man gör. Jag hade tänkt att dottern (allmänt kallad syrran i websammanhang) skulle visa mig då hon gjort en massa sånt i skolan. Men vem har tid att vänta på att en tonåring med påsklov ska behaga vara hemma. Så jag plockade fram vad jag trodde jag behövde och körde igång. Jag är väldigt nöjd med resultatet. Visst, perfekt blev det väl inte men det var första gången och ärligt talat, man får inte ha så höga krav! Så ögon, näbbar och dekorationer är nålfiltade.







Bild på hönor/kycklingar innan tovning hittar du här.







onsdag 1 april 2009

Nu är våren kommen nu är våren här!

Det är vår! Det är sol och snön har smält bort helt. Det är varmt ute och det har varit så pass milt den senaste tiden att vi kunnat sänka värmen inne även nattetid!

Ett säkert vårtecken är alla flyttfåglar som återvänder. Vi bor mitt i ett fågelskyddsområde och nära en fågelsjö så vi har ett väldigt rikt fågelliv här. Ett av de mest typiska vårtecknen här omkring är svanar, gäss och änder ute på åkrarna. De låter ganska illa, som ett gäng trasiga trumpeter som håller hov. Men ack så välkommet det ljudet är efter en lång kall och mörk vinter.

Solen och värmen gör defenitivt att man får mer energi och mer lust. I helgen har det körts sopor i mängder till återvinningen och rivits omkring på tomten. Mycket torrt och dött som ska rensas bort. Man behöver inte ha tråkigt när man har hus och tomt sägs det. Men allvarligt talat, mycket av det som behöver göras är tråkigt men det blir ju så mycket trevligare när det är gjort.

En mycket trevlig sak så här på vårkanten är att om man som jag har en portabel hobby så kan man ta den med sig ut. Att sitta i solen och sticka/virka med en kopp te inom räckhåll är en lisa för själen. Underbart och härligt avkopplande!



Under helgen så har jag varit ganska produktiv. Jag har virkat en sjal. Jag började med att virka med Linea från ullcentrum men jag blev inte riktigt nöjd med resultatet.

Jag bytte till det härliga nyss nystade färgsprakande ullgarnet istället. Det gick ju väldigt mycket snabbare att virka i det garnet trots att det inte är vidare tjockt. Använde virknål nummer fem för att få luftiga maskor. Det blev en väldigt mjuk och gosig sjal.

Jag gillar verkligen den här typen av virkad sjal så jag kommer defenitivt att göra fler sjalar av den modellen.


Mönster till sjalen hittar du här.


I fredags fick jag hem två härliga nystan med plommonlila alpakka från Sandnes. De ska bli en stickad basker till mig själv har jag tänkt. Jag är väldigt svag för just lila nyanser. Jag ska nog beställa lite mer av det här garnet så att jag kan göra ett par vantar också. Jag gillar verkligen alpakka och jag tycker om att matcha.



Alpakkagarnet får vänta en stund trots att det är väldigt frestande att sätt stickorna i det med en gång. Jag har nämligen ett litet pågående påskprojekt.

Jag stickar just nu hönor/kycklingar för brinnande livet. Tanken är att dessa ska tovas och dekoreras för att sedan hängas upp som påskpynt.


Fler bilder kommer när hönsen är färdiga. Free Smiley Face Courtesy of www.FreeSmileys.org