fredag 31 december 2010

Sista dagen!

Tänk att det redan är sista dagen på det här året! Av någon konstig anledning tycks åren gå fortare sedan jag fick barn, eller är det för att jag blir äldre? Nä, det är nog barnens fel.kenyit

Året som gått har varit händelserikt och tidvis turbulent. Vi blev bebisföräldrar igen, min mormor gick bort, vi hade diverse ekonomiska bakslag pga reparationer av bil och hus relaterade problem. Min syster fick ryggproblem som troligtvis handlar om ett diskbråck. Min morfar fick ljumskbråck och har med gott resultat opererats. Svärmor fick en tumör i halsen vilket visade sig vara canser och hon behandlades under större delen av året. I november blev hon till allas vår glädje friskskriven. Strax innan detta blev jag själv sjuk och följetongen med min hals började.

Min hals ja, det började ju med hög feber och en onormalt uppsvullen lymfkörtel. Det utvecklade sig till elakartad halsfluss med sår och varbildning i halsen. Jag fick medicin och halsflussen gick över. Tyvärr så ville inte lymfkörteln gå tillbaka och efter att ha gått med en öm och värkande onormalt svullen lymfkörtel länge pta ointresserad VC så fick jag hjälp att komma akut till läkare.

Läkaren tog prover som sänka, blodvärden och så vidare. Alla prover såg bra ut men min svullna lymfkörtel visade ju att det ändå var något som var fel. Jag blev remitterad till öron, näsa hals kliniken på sjukhuset och fick ganska snabbt en tid där. Väl där så ville man omgående göra en biopsi då man trodde att det handlade om en vätskefylld cysta under lymfkörteln. Tyvärr visade det sig redan vid biopsin att så inte var fallet. Man fick trots allt ut tillräckligt med vätska för att skicka till lab för provtagning. Svar skulle komma inom en vecka och man hoppades i och med det ha fått svar på vad som felas så att man kunde påbörja behandling. Om man inte fick svar så skulle jag remitteras vidare till magnetröntgen för att man ska kunna se hur det ser ut där innanför.

Veckan då provsvaren skulle komma kom och gick. Att det var en psykiskt jobbig tid ska jag inte sticka under stol med. Mycket jobbiga tankar att tampas med samtidigt som man ska försöka funka normalt i vardagen. Onsdagen veckan därpå damp det ned en remiss till radiologen i brevlådan utan att vi hört ett ljud om provsvaren. Klumpen i magen växte rejält. Tiden var dessutom med en dags varsel. Med tanke på makens jobb, skolbarnen och de hemmavarande barnen så är det inte gjort i en handvändning att boka in en halvdag på radiologen för mamman så jag blev tvungen att ringa och boka om tiden. Fick en ny tid 3/1. En dryg vecka från det ursprungliga datumet men en vecka som plötsligt kändes evighetslång. Vad har de hittat, eller inte hittat?

Då vi kommit ända fram till jul nu så fanns inte möjlighet att få tag på någon på öron, näsa halskliniken för att få närmare information heller.

Vi firade jul i lugna former hemma hos oss med min mor, syster och mina syskonbarn på besök. Resten av helgen var vi ensamma och tiden spenderades mest i soffan med handarbete för min del.

Under julhelgen hände något med svullnaden på halsen, den ändrade form och karaktär. Jag hade ända sedan biopsin haft rätt ont i den men trodde det berodde på retningen från stickandet. Men nu när knölen flyttade på sig, ändrade form och började göra ännu mer ont så blev både jag och maken oroliga. Nu gjorde knölen ont hela tiden, den var även varm och huden utanpå hade blivit rödflammig. Allt detta tyder ju på någon form av infektion.

På onsdagen skulle vi till BVC med minsteman och jag tänkte då att jag skulle försöka prata med någon på VC som ligger i samma lokaler och se om någon kunde titta på eländet. Men då vi var på BVC och vår sköterska såg min hals så tog hon tag i saken och ringde direkt upp till sjukhuset och öron, näsa, halskliniken och skakade fram en akuttid senare samma dag. Det visade sig vara tur det för nog var det infekterat alltid.

Väl på öronkliniken så behövdes det bara en hastig titt för att konstatera att det var infekterat. Läkaren beordrade att man skulle sticka direkt så efter att ha mätt och fotat knölen så fick jag lägga mig på en brits och blev omsorgsfullt avtvättad och spritad sedan stack de. Jäklar vad ont det gjorde! Knölen var ju ruskigt öm vid beröring och här kom det med herrejössesnålen och gick in rakt i den. Sedan hämtade de sprutor och drog ut vätska. Den här gången kom det vätska, inte lite heller! Cirka en halv deciliter varblandad vätska drog de ur knölen som genast reducerades till hälften av sin storlek. Läkaren hade gärna velat suga ur mer men då måste han sticka på nytt och det ville han inte på grund att att det finns många känsliga blodkärli området som till exempel halspulsådern. Så han nöjde sig för tillfället.

Man konstaterade nu att det förmodligen är en elakartad varböld som uppkommit på grund av infektion i lymfkörteln. Själva lymfkörtelområdet har svullnat av och är inte längre förstorat men istället har jag en elak varböld med påföljd att mjukdelar runt omkring svullnar och retas. Den svullna bölden har dessutom legat och tryckt mot nyckelbenet och sköldkörteln vilket i sin tur gett ännu mer smärta. Läkaren frågade eller kanske mer konstaterade att jag inte sovit så mycket senaste tiden, vilket han hade alldeles rätt i eftersom det varit i princip omöjligt att hitta en ställning där man inte tryckt eller sträckt svullnaden så det gjort ont.

Jag fick också veta att svaren från lab på cellproverna de tog sist hade kommit tillbaka negativa vilket ju var en rejäl lättnad då det innebär att det inte är fråga om varken cystor eller tumörer vad jag förstod.

Jag ska fortfarande på magnetröntgen på måndag men nu handlar det mer om att se hur utbredd inåt den här bölden är och hur den sitter inför nästa ingrepp om det behövs ett sådant. Jag har nu fått antibiotika och förhoppningsvis så tar den död på infektionen så att bölden försvinner av sig själv men om den inte gör det så kommer man förmodligen skära upp den så småningom. Bara tanken ger mig rysningar men samtidigt vill jag bara bli av med skiten så om det krävs får de väl skära då.

Ja, så kul har jag haft det. Men det känns i alla fall väldigt mycket bättre psykiskt nu när jag vet att det inte är frågan om cancer utan en infektion. Det må vara jobbigt och irriterande men nu har man ju ändå kommit fram till en diagnos och då kan man ju sätta in behandling därefter. Det äckliga gucket som man fick ut ur knölen är också skickat för analys, så förhoppningsvis är de elaka bacillerna utrotade snart!

Så nu ska jag fira nyår med min lilla (stora?) familj. Det är bara maken, jag och de mindre barnen. Dottern är på väg till Spanien med sin sambo och hans familj den lyckosten. Vi ska ta det lugn, äta gott och se på film. De som orkar vara uppe till tolvslaget ska få skåla i Pommac och gå ut och titta på fyverkerierna (grannarna längre ned brukar ha en hel del) och hänga tomtebloss i trädet, sedan blir det nattdags. Det är happening nog för oss! celebrate

När det gäller handarbete så har jag stickat en tubhalsduk modell större till min dotter efter hennes önskemål. Den var ruskigt trist att sticka men blev fin när den var klar. Dottern var nöjd vilket ju är huvudsaken. Jag ska se till att få en bild på henne när hon använder den sedan när hon återvänder till kalla breddgrader igen.

Just nu håller jag på med en mormorsrutefilt modell större. Något ska man ju göra med sina restgarner och alla udda nystan som blir liggande till ingen nytta. senyum





onsdag 8 december 2010

Konvalescens och handarbete

Så blev det ännu ett långt glapp mellan inläggen. Det hade jag ju inte tänkt mig men bloggandet har fått ligga lite på is på grund av annat. Jag har ju bland annat varit sjuk, bara den biten är en hel följetong! Efter tio dagars penicillinkur så trodde jag ju att jag skulle bli frisk men ödet ville annorlunda. Dels så vill inte min rejält svullna lymfkörtel ge med sig och gå ned och dels så blev jag genast genomförkyld med hosta. Det tar liksom aldrig slut!

Igår fick jag en akuttid på grund av den där lymfkörteln. Den har varit onaturligt svullen ända sedan halsflussen drog igång och har inte gått ned sedan dess. Nästan hela vänstra sidan av min hals har en stor svullen knöl. Det ser lite ut som om man lagt in en kycklingfilé under huden där. Den är öm vid beröring och när jag gör vissa rörelser och fram mot kvällen så värker det ofta lite lätt.

Första gången jag kontaktade sjukvården efter att ha avslutat penicillinet utan att lymfkörteln gått tillbaka till normal storlek så sa de bara att det kunde ta upp till tre veckor efter avslutad kur innan svullnaden gav med sig och att jag kunde återkomma då det gått tre veckor om jag inte blivit bättre. Som tur är så har vi en underbar BVC-sköterska som inte ansåg att detta var normalt och skakade fram en tid åt mig akut på VC då jag var i kontakt med henne i annat ärende.

Väl på VC så känds det, mättes det, togs lite prover och så vidare. Alla prover såg fina ut och det ser inte ut som jag har någon pågående infektion som skall orsaka detta problem. Läkaren konsulterade öron, näsa, halskliniken och det bestämdes att jag ska remitteras dit för vidare undersökning och provtagning. Man misstänker att jag fått en infektion i själva lymfkörteln då det ju bara är den ena som bråkat. Den ahr dessutom varit svullen i hela sex veckor vilket inte är normalt. Så nu väntar jag på att öron, näsa, hals ska kontakta mig vilket de skulle göra den här veckan. Men det är ju vården vi talar om så jag är inte helt optimistisk gällande det tidsperspektivet.

Förutom mina fysiska besvär har det varit födelsedagar, skolaktiviteter och julbord med makens jobb. Det senare på slott/herrgård med övernattning. Hur mysigt som helst och väldigt trevligt att komma iväg och få vara lite social efter att ha varit bunden hemma så länge.

Nu när jag inte ligger däckad i feber längre utan bara går och är allmänt snuvig och hostig (förutom svullnaden då) så stickas det och virkas en del. Förutom att det är min favoritsysselsättning så är det ju så perfekt sysselsättning när man sitter i soffan och hänger framför tv:n. Efter som jag oftast går och lägger mig ganska tidigt med minsteman så spelar jag in diverse deckare och andra program som jag sedan tittar på dagtid när jag fördriver tiden i soffhörnet med min tekanna.

Ja, jag sitter ju inte helt klistrad i soffan hela dagarna, jag har ju trots allt barn att ta hand om, tvätt som ska tvättas, disk som ska diskas, mat som ska lagas, hund som ska ut och så vidare och så vidare. Men jag hänger i soffhörnet så mycket jag bara kan för än så länge har jag inte helt fått tillbaka orken.

En del färdigställt sedan sist har det blivit. Jag har ju bland annat stickat vantar på beställning till en nätväninnas son som har dysmeli. Hon hade svårt att hitta något som passade på honom och som satt kvar. Jag hade kvar av garnet som jag stickade mössa åt honom i för ett tag sedan så det blev matchande vantar. Eftersom jag fortfarande hade ett nystan kvar efter det så skyndade jag mig att sticka ett par torgvantar åt mamman också då jag hört att hon klagat på att hon var frusen.


Mottagarna visar upp mina alster.

När jag klar med beställningarna så började jag på en trekantsjal i entrådigt ullgarn från Ullcentrum. Ett helt underbart garn som är flerfärgat i gröna och lila nyanser. Det tar sin lilla tid att sticka i tunt garn, speciellt om det ska bli något stort av det. Men till slut så tog garnet slut och jag fick äntligen maska av. Nu ligger den och vilar i väntan på blockning. Jag lovar att fota och visa upp den så fort den är helt klar.

Jag har också hunnit med att virka ett till bygel/bumperbarsskydd till barnvagn. Den här gången blir det lite extra spännande eftersom det är till en Phil and Ted´s och någon sådan har jag ju inte längre så jag har fått gå efter överskickade mått. Jag hoppas verkligen det passar!

Jag passade på att sticka ett par raggsockor till nöffe (minstingen) också. Han blir så kall om fötterna nu så tjocka sockar är ett måste, det blir kallt på golvet i gamla hus.



Nästa projekt på gång är en rätstickad halsduk till mig själv. En lång sådan, så att man kan vira den ett par varv. Den här stickar jag på längden då jag gillar den långrandiga effekten, men det blir många maskor. Får se om jag är tvungen att göra något mindre projekt i mellan eller om jag lyckas göra klar denna utan att vika av från banan. *s*


lördag 13 november 2010

Stängt på grund av sjukdom

Här har det varit stängt på grund av sjukdom. sedih

Maken, jag och minstingen var iväg en tur till Värmland och hälsade på svärisarna en snabbis sedan åkte vi vidare till Sunne och checkade in på herrgårdshotell. Vi hade bröllopsdag ett par dagar innan och hotellövernattningen var vårt firande.


Det var en intensiv men trevlig helg med god mat och trevligt sällskap. Tyvärr så lyckades jag få med mig en bacill hem. Redan natten till söndagen började jag känna mig konstig. Jag hade svårt att sova och var varm. Trodde det berodde på främmande omgivningar och det faktum att det var varmare på hotellrummet än vad vi har hemma i sovrummet.

Även vid frukosten kände jag mig rätt kass. Jag hade ingen aptit trots frukostbuffé med en massa gott att välja på. Tvingade i mig en tallrik fil, ett kokt ägg och lite grönsaker så jag skulle stå mig ett tag. I bilen somnade jag och sov tidvis hela vägen hem. Jag fick också ont i huvudet och stördes enormt av solen.

Väl hemma så petade jag i mig lite youghurt och drog på mig raggisarna och ullkoftan då jag började frysa. Sedan eskalerade det resten av kvällen. Till slut tog jag tempen och den visade 40 grader, inte undra på att jag mådde skit. Drog mig tillbaka till sängen redan vid 18-tiden och sov sedan under dubbla duntäcken tills det var morgon.

Hela veckan pendlade febern mellan 39 och 40 graders feber. Än så länge hade jag inga andra problem än just febern så jag lyckades komma upp och få iväg barn till skola och så även om det tog emot. Maken var sjysst och lade om lite tider så att han kunde komma hem tidigare och även vara hemma en hel dag. Det var välbehövligt för min del som bara ville sova, sova och sova.

Vecka nummer två hade febern dämpat sig lite men istället svullnade jag upp på hela vänstra sidan av halsen. Lymfkörteln hade fått tokspel. Jag såg ut som en stock. Jämntjock från örat ned till nyckelbenet ungefär. Såg förfärligt ut och var rejält ömt vid beröring. Febern låg nu och pendlade mellan 38 och 39.

Efter ett par dagar började det även göra ont i halsen. Ondare, och ondare. Till slut kunde jag inte svälja ned fast föda utan hjälp av vatten. När det var som värst så kunde jag knappt äta alls och när jag vid ett tillfälle tog en körsbärstomat gjorde det så ont i halsen att jag trodde jag skulle kissa på mig.

Vi ringde sjukvårdsupplysningen som vidarebefodrade oss till VC. På VC var de lite sådär tillmötesgående då de menade på att man inte behandlar halsinfektioner om det inte är streptokocker inblandade men jag fick en akuttid i alla fall.

Väl där så pratade sjuksköterskan med mig om samma sak, dvs att man inte behandlar halsinfektioner om det inte är streptokocker inblandade så hon skulle titta lite innan doktorn blandades in så att jag inte blev debiterad för ett läkarbesök i ondödan. Snällt tänkt i och för sig men jag blev livrädd att de skulle skicka hem mig igen så ont som jag hade.

När jag tog av mig ytterkläderna och sköterskan såg min svullnad på utsidan av halsen så sa hon oj! Sedan bad hon mig gapa och lös i min hals. Hon sa oj igen. Sen sa hon att det här måste doktorn se. Sen kände hn utanpå min svullna hals och sa att den typen av svullnad är vanlig hos barn när de får en kraftig infektion men att man ytterst sällan ser det hos vuxna.

Efter ungefär en halvtimmes väntan så fick jag komma in till doktorn. Även han sade oj! Ganska direkt konstaterades det att jag hade halsfluss, en väldigt elak sådan. Orsaken till att det hade gjort så ont när jag åt tomaten var att jag tydligen hade öppna sår i halsen. Det förklarade ju en del. Jag skickades direkt till labb där de tog crp och en halsodling sedan fick jag vänta igen.

Efter ytterligare en halvtimme fick jag komma in till doktorn igen som skrev ut Kåvepenin och gav mig ett par doser så att jag kunde börja direkt när jag kom hem. Sedan sa han att jag kunde ta alvedon mot smärtan. Alvedon! Allvarligt, Alvedon hjälper inte ens när jag får spänningshuvudvärk! Inte hjälpte det minsta lilla mot smärtan i halsen heller.

Jag var i det närmaste gråtfärdig hela dagen. Sedan kom maken hem med en godispåsen från apoteket med medicinen som doktorn skrivit ut. Då blev jag glad igen för där fanns förutom kåvepeninet som jag skulle ta i 10 dagar även värktabletter och bedövande gurgelvatten. Tack doktorn!

Så på nästan tre veckor har jag inte ens orkat sticka eller virka. Då förstår ni nog hur nedsatt jag varit! Det enda jag orkat med är att ligga på soffan och kolla på tv. Allt annat har jag fixat med ren viljestyrka för barnen ska ju tas om hand om också. Jag fattar knappt själv att jag överlevt utan att få sova hela dagarna.

Nu har jag dock piggat till mig lite även om jag inte är helt frisk än. Jag tog min sista dos Kåvepenin igår så nu ska det bli intressant att se vad som händer. Tyvärr har min lymfkörtel svullnat upp igen efter att ha dämpat sig lite innan. Det känns lite sådär. Jag har också lyckats bli snorig och lite hostig eftersom resten av familjen lider av snuva och hosta. Nu håller jag bara tummarna för att jag inte ska få ont i halsen igen för minsta lilla ont så är det bara tillbaka till akuten och försöka kräva hjälp. Åh, vad jag längtar efter att vara frisk!

En liten vinst i all tristess är att jag numer orkar handarbeta. Jag har gett mig på att sticka en moebiussjal. Inte så himla svårt när allt kommer omkring, åtminstone inte när man fått koll på uppläggningen. Sen är det ju bara att sticka på.

Tyvärr så blev mitt första försök inte riktigt bra då jag insåg att garnet inte skulle räcka så den repade jag upp.

Mitt andra försök blev alldeles för stor. Vet inte hur jag tänkte för jag hade ett tjockare garn än beskrivningen men lyckades ändå på något sätt lägga till maskor istället för att dra av så den är också upprepad nu. Man lär sig av sina misstag så jag ska göra ett försök till, men först ska jag göra klart en annan sjal som jag påbörjat. Medan jag gör det så klurar jag på hur många maskor jag måste minska för att få moebiussjalen lagom stor.

Som synes på bilden så blev den alldeles för stor. Garnet är helt underbart dock, det påminner mig om en vacker röd Ara. Det blir definitivt ett nytt försök. Skam den som ger sig!

söndag 10 oktober 2010

Hänt sedan sist...

Nu blev det ett sånt där glapp i bloggandet igen. Det blir lätt så när det är mycket att stå i. Det beror delvis på handarbetande och delvis på vardagsbestyr. Det blir en hel del vardagsbestyr när man har en skock ungar.

Det är en massa att hålla ordning på nu när två av barnen dessutom går i skolan, egentligen är det ju tre men dottern bor ju inte hemma längre så hon räknas inte in i stöket. Det ska vara kläder efter väder, det är läxor, det är aktiviteter, tandläkarbesök, läkarbesök och bvc. Sen ska det tvättas, lagas mat och hållas ordning också. Man hinner inte ha tråkigt i alla fall.

I veckan som kommer så åker sittdelen på vagnen för gott. Min lilla bebis börjar bli stor. Det känns lite ledsamt för han sover fortfarande utmärkt i den. Tyvärr så sitter han inte lika bra i liggdelen och nu är han ju vaken mer än han sover, så det är bara att följa utvecklingen vare sig jag vill eller inte.

Hela åtta månader blev min minsta prins igår. Det är helt otroligt vad fort det gått. Jag hinner inte med! Jag vill bromsa tiden och njuta av mina barn medan de är små. Stora är de ju så länge men små är de bara en kort stund. Barndomen är en så liten del av livet. Vi borde värna mer om den!


Senaste tiden har jag mest virkat, det har blivit rundlar och rektanglar av alla möjliga slag. Några blommor har det blivit också men bara några få. Jag har påbörjat ett projekt med hexagoner. Jag har inte riktigt kommit fram till vad jag ska göra med dem men jag har gjort en hög som ska bli någonting till slut.



Jag har virkat ett rasselägg också. Jag hade inget bättre att göra så jag improviserade lite, resultatet blev ett ägg av restgarn fyllt med vadd. I mitten lade jag en leksakskapsel från ett Kinder ägg med några riskorn i. Det blev ett mjukt ägg med mjukt rasselljud.



För ett tag sedan virkade jag klart mitt snäckskalsvirkningsprojekt. Det blev en hyfsat stor rektangel som jag ska göra en prydnadskudde av. Även den är ett restgarnsprojekt i många färger. Jag tycker själv att färgerna blev väldigt fina tillsammans.


Jag lovade tidigare att jag skulle visa bild på mina virkade och maskintovade senaste alster. Så här ser dom ut. Tanken är att även de ska bli kuddar framöver. Vad mycket kuddar jag ska sy! *s*



Sist men inte minst det senaste färdigställt av det jag fått beställning på. Ett bumperbarskydd till Bugaboo och en Aviatrixmössa. Dessa är redan framme hos mottagaren och tyvärr visade det sig att mössan blev för stor trots att jag var så noga med masktätheten och rätt storleksval i mönstret efter de mått jag fått. Det är svårare att göra mössor av den här typen på distans när man inte har ett lagom stort huvud att prova på. Men bättre för stor än för liten, för stort kan man ju växa i.



söndag 26 september 2010

Virkanfall

Jag har lärt mig en ny virkteknik, snäckskalsvirkning. Det är jättekul att lära sig nytt även om det ibland kräver en del tålamod och några upprepningar innan det blir som det är tänkt. Den här gången gick det lätt eftersom tekniken inte är så väldigt annorlunda än vågtekniken.

Jag bestämde mig för att använda mig av ullgarn som jag fått av min systerdotter. Det var en samling udda nystan i olika storlekar vilket passar perfekt till ett mindre projekt. Tanken är att det ska bli en kudde så småningom.

Jag har nu lyckats virka klart ett stycke som är lagom stort för att sys ihop till en kudde eller ett kuddfodral. Nu funderar jag på om jag ska sy på en dragkedja och sy en innerkudde. Det kanske är smartast så om man tänker på rengöring. Tills dess att jag fixat en dragkedja i lagom storlek och färgställning så ligger arbetet och vilar.


Jag fick lite blodad tand av allt funderande runt kuddar, så det garn som blev över när jag var klar med snäckskalsvirkningen virkade jag ihop till en stor rundel. Jag var inte helt säker på att garnet jag hade var i 100% ull men det både luktade så och kändes så vilket innebar att det borde gå att tova.

Ibland får man hjälp vare sig man vill eller inte. love


Jag tog risken och tog min rundel virkad av ihopknutna uddafärger och slängde in den i tvättmaskinen med veckans jeanstvätt. Resultatet blev fantastiskt! Garnet tovade sig jättefint. Jag blev så nöjd att jag plockade ihop alla småbitar jag hittade och virkade en liten kvadrat också. Nu ligger två fina väl filtade bitar och väntar på att bli framsidor på prydnadskuddar. Jag känner mig mycket nöjd och har nu arbetat upp ett rejält sug efter att pyssla ihop fler fina kuddar/kuddfodral, både virkade, stickade och filtade.

fredag 24 september 2010

En tygkasse har anlänt

Idag fick jag denna fantastiskt fina tygkasse i brevlådan. Jag deltog i ett GDS-byte på forumet Sjalbarn där omgångens bytesobjekt var just tygkasse.

Tyget är väldigt fint! Retromönster med färger som härligt lila, grönt och gult. Färger som jag är väldigt förtjust i.


Ett stort tack till den än så länge anonyme tygkassetillverkaren. ros


måndag 20 september 2010

Mössor, mössor och åter mössor

Jag har stickat fler aviatrixmössor. Dessa mössor är klara och har eller ska skickats vidare till sina mottagare. Jag har stickat några stycken nu.



Jag har en till som är klar men den har jag inte hunnit få på bild än (det kommer). Jag har en beställning att avsluta och sen ska jag bara göra en aviatrixmössa till och den ska min minsting få, efter den får det vara bra med aviatrixmössor för ett tag framöver känner jag trots att de är både fina och lättstickade.


Det känns som om det är dags för lite sockar snart. De små sockarna jag stickade när jag väntade Nöffeliten är för små nu och jag har en massa fint sockgarn som ligger och väntar på att få pryda små bebisfötter.

fredag 10 september 2010

Överarskningsmössor


Idag fick vi en glad överraskning i brevlådan. Det var en av mina webväninnor som skickat egensydda mössor till alla mina små grisar!




Tack snälla! love



fredag 3 september 2010

Avslöjande och GDS

Då var det dags för det stora avslöjandet!

Det hemliga projektet är en Smiley vågfilt (ripplefilt)!

Det hade ni aaaaldrig kunnat gissa, eller hur! *ha ha*

Så här ser den ut i sin helhet. Ca 80 x 100 cm om jag inte minns fel och virkad till en liten kille vars mamma gillar regnbågsrandigt (har jag märkt). Nu är filten överlämnad och värmer liten bebis i säng och vagn.

Filten är virkad i Sofia cotton.




Jag har varit flitig och sytt också! Jag deltog nämligen i ett GDS byte på Sjalbarn. Temat denna gång var tygkasse. Det här är resultatet av mitt knåpande. Jag hade inget direkt mönster utan det blev det som det blev medan jag höll på. Jag hade en ungefärlig bild av vad jag ville uppnå och jag måste säga att jag blev riktigt nöjd med resultatet. Speciellt då det både är retro och återbruk. Tyget är från början en icke färdigsydd gardin som jag fått till skänks.



onsdag 1 september 2010

Någon som sytt en sufflett till Bugaboo?

Jag har, den blev.... inte så bra... Smiley

Jag var grymt besviken först. Kände mest för att sälja hela vagnsskrället då min dröm om att sy snygga suffletter och grejor till vagnen gick i kras. Av någon anledning så inbillade jag mig att det skulle bli bra och rätt vid första försöket bara för att mönstret ifråga var en slaktad originalsufflett. Ack vad jag bedrog mig, det kan bli helt fel ändå.

Men efter att ha gnällt av mig lite hos mina kära nätväninnor och begrundat situationen lite så återhämtade sig mitt sårade skaparego en smula. Vid närmare eftertanke så kanske inte första försöket var så tokigt ändå. Den är lite säckig upptill, bakdelen är lite vid och rynkar sig plus att kantbanden inte direkt ser proffsiga ut men vad då, det är ju trots allt första gången jag syr en sån här!

Kanske har jag lite väl stora krav på mig själv, jag är ju faktiskt inte sömmerska. Står man dessutom en bit ifrån och koncentrerar sig på tyget och matchningen så är den ju faktiskt riktigt snygg! Det syns inte helt bra på bilden men liggdelslocket är brunt för att matcha kantbanden.

Efter gnället hos mina nätväninnor så dök proffset nummer ett på bugaboosuffletter Mamma på Vift upp och gav mig lite råd. Det tackar jag för! Nu ska jag slakta ett lakan, rita upp mönstret och pröva mig fram. Kanske blir jag till och med nöjd med nästa sufflett.

Men innan jag börjar ska jag nog sänka kraven lite. Smiley

fredag 27 augusti 2010

Mössanfall

Jag har en tendens att snöa in på vissa saker och just nu är det mössor. Den där Aviatrix mössan var ju både fin, praktisk och lättstickad. Sånt gillar jag. Så nu blir det en hel hög sådana.


De här två mössorna har jag fått klara sedan sist. Nu har jag ytterligare en på stickorna men den får ni se när den är färdig.


onsdag 18 augusti 2010

Då var det dags för mössor

Nu har skolorna börjat och augusti börjar lida mot sitt slut. Det innebär att hösten är i antågande och snart är det dags för sockor, vantar och mössor. Lika bra att börja fylla på lagren med andra ord.

Jag har kikat på många fina mönster men de flesta är på engelska och jag har undvikit utländska mönster av den enkla anledning att jag tycker att svenska mönster ofta är knepiga nog i språk och upplägg.

Men då jag förälskade mig i mössan Aviatrix hat när jag kikade in hos Huldas virkeri så kunde jag inte låta bli att försöka mig på den trots att det är ett engelskt mönster.

När jag först läste igenom mönstret så kändes det som rena grekiskan med olika beskrivningar, garnvikter och minskningsintervaller. Men när jag väl började sticka så visade det sig att det var ett riktigt enkelt mönster.

Originalet har knäppning men då jag inte hade några passande knappar till hands så gjorde jag knytband istället. Det funkade fint det med. Den sitter riktigt bra på nöffes lilla huvud också.


torsdag 12 augusti 2010

Tävling!

Hos Ginas Stickverkstad kan man just nu vinna detta fina paket med en Lyx-trälåda som innehåller Symfonie Rose-stickor, slangar och en sjalnål. Skynda dig dit och tävla!


tisdag 10 augusti 2010

Semester på västkusten

I år har vi semestrat på Västkusten. Vi lånade en stuga av en vän till maken. Stugan ifråga var i storlek större husvagn ungefär och vi var sex personer och en hund! Det var inte många centimeter golvyta kvar när vi skulle sova! *skrattar*



Vi är vana att tränga ihop oss när vi åker båt så vi var förberedda på trängseln. Hade vi inte varit det hade vi förmodligen fått psykbryt. *ha ha*



Vilket otroligt guldläge! Stugan låg ett stenkast från strandpromenaden och det tog två minuter ungefär att gå rakt ned på stranden. Vilken strand sen, 3 km sandstrand och långgrunt! Kunde inte blivit bättre!



Jag tror att västkustvistelsen nästan slog Liseberg på barnens sommartopplista. Att dagligen kunna gå ned på stranden och bada och leka hur mycket man vill toppar det mesta. Lägger man sen till det faktum att det dagligen fanns rätt gott om andra barn att leka med så är det svårt att slå! Till och med för en nöjespark.



Vi hade otrolig tur med vädret för trots utlovat regn hade vi kalasväder hela tiden då vi var där. Det var stranden för hela slanten och hela dagen. Det var verkligen toppen!

tisdag 27 juli 2010

Semester, sol, stickning och skitbil!

Jag hade ju gärna sluppit det där sista men tyvärr så visade det sig efter mycket pillande under motorhuven att problemet med generatorn inte gick att fixa. Så det blev till att köpa en ny. Inte alls vad vi hade tänkt oss veckan innan vi drar iväg på semester med hela familjen! *surt*

Desto trevligare är det då att det är semester och att solen kommit tillbaka. Det är visserligen inte lika varmt som tidigare men vad gör det, huvudsaken är att det är fint väder!

Men trevligast av allt just nu är nog ändå alla underbara garner jag fått hem! Underbara ullgarner, sockgarner och ett helt ljuvligt silkesgarn! Man kan ju inte annat än bli glad bara av att se dem!



Jag fick också hem ett gult bomullsgarn men det var inte lika roligt. Jag hade lyckats göra en tabbe när jag började mitt hemliga projekt. Jag hade tagit ett gult nystan som jag bara hade ett av istället för ett annat som jag hade fler av. Shit happens! Jag vägrar repa upp när jag kommit halvvägs så det blev till att beställa till ett par gula nystan i rätt nyans.

En annan sak som jag gillar är att jag både har lust och tid att sticka och virka. Det gör under för mitt humör och får mig att slappna av. Jag har blivit så van vid att koppla av på det sättet att jag har svårt att bara vara. Jag kan knappt sitta rakt upp och ned och titta på tv längre. Det går bara inte, det kryper i hela mig. Men visst, ibland tappar man orken och lusten men då kryper det inte på samma sätt heller.



Nu har jag haft dille på ullisar ett tag. Jag gjorde klart de blå och gröna i Harpungarn och då jag hade rätt mycket garn kvar så blev det även ett par helblå. Man kan väl inte få för många ullisar?

Det kanske börjar bli dags att gå över på sockar och mössor igen. Men först ska jag avsluta mitt hemliga projekt. Det är en knapp tredjedel kvar sen ska jag bara klippa trådar. Vis av erfarenhet så har jag fäst trådarna vid färgbyte under arbetets gång.



Nu funderar jag på vad jag ska göra när mitt hemliga projekt är klart. Jag har ju min evighetshalsduk förstås, kanske är det läge att ta den med på semestern så att jag kommer någon vart. Vi ska ju ut och åka långt om några dagar men risken finns att vi åker nattetid då det blir mindre jobbigt för barnen och hunden. Då blir det nog för dåligt ljus för att sticka. Vi får väl se hur jag gör men tills dess är det hemlisen som gäller. Jag lovar att bild kommer så småningom men först ska den bli klar och sen ska den överlämnas till sin än så länge ovetande nya ägare.

torsdag 22 juli 2010

Tur på stan och vaccination

När man är barnledig ska man passa på att gå på stan. Det tycker åtminstone jag. Min käre make håller inte helt med om det men han är snäll nog att låta mig få min vilja fram.

Vi började med att gå med liten A på BVC där det var dags för vaccination nummer två. Aj vad ledsen han blev och just när han började hämta sig från det onda så stack det i nästa ben. Marie på BVC stod inte högt i kurs just då kan jag säga! Som tur var så gick det över ganska kvickt ändå och Marie fick ett leende innan vi gick därifrån.

Vi fortsatte upp på stan där vi gick i butiker en stund, tog en fika på mysigaste fiket och efter det så tog maken med sig lilla A på promenad längst ån medan jag gick till frissan och fick ansa kalufsen. Trots att det inte såg ut att vara någon större skillnad så lovar jag att halva min behåring låg på golvet när jag gick därifrån. Det klipptes toppar och lugg och sedan klipptes det upp och tunnades ur. Man kunde tro att någon lämnade salongen utan hår men så var det inte, jag har ungefär hälften kvar. *he he*

När jag var klar hos frissan hade maken tröttnat på att gå på stan. Synd, för jag hade kunnat tänka mig en tur upp till babybutiken också men jag avstod att propsa på det då jag tyckte att han ställt upp rätt sjysst ändå. Så vi handlade lite käk och åkte hem.

Bilen höll sig på mattan hela dagen faktiskt och maken trodde att felet var hittat och åtgärdat. Vi hoppas på det!

Vi hade tänkt ta en sväng in till hamnen och promenera i gästhamnen efter maten men vi blev så himla trötta så vi blev kvar hemma istället. Maken passade på att spela lite musik och jag fäste stickade det sista på den pågående ullbyxan. Den här gången en basicbyxa ala Samuelbyxan i blått och grönt Harpungarn. Härliga knalliga färger! Bild kommer.

Fram emot sena kvällen fick liten A feber. Inte så lite feber heller. Han mådde inte bra alls, han var ledsen och hade svårt att komma till ro. Efter mycket stökande och flera försök med bröstet så somnade han äntligen. Stackars lilla A!