fredag 31 december 2010

Sista dagen!

Tänk att det redan är sista dagen på det här året! Av någon konstig anledning tycks åren gå fortare sedan jag fick barn, eller är det för att jag blir äldre? Nä, det är nog barnens fel.kenyit

Året som gått har varit händelserikt och tidvis turbulent. Vi blev bebisföräldrar igen, min mormor gick bort, vi hade diverse ekonomiska bakslag pga reparationer av bil och hus relaterade problem. Min syster fick ryggproblem som troligtvis handlar om ett diskbråck. Min morfar fick ljumskbråck och har med gott resultat opererats. Svärmor fick en tumör i halsen vilket visade sig vara canser och hon behandlades under större delen av året. I november blev hon till allas vår glädje friskskriven. Strax innan detta blev jag själv sjuk och följetongen med min hals började.

Min hals ja, det började ju med hög feber och en onormalt uppsvullen lymfkörtel. Det utvecklade sig till elakartad halsfluss med sår och varbildning i halsen. Jag fick medicin och halsflussen gick över. Tyvärr så ville inte lymfkörteln gå tillbaka och efter att ha gått med en öm och värkande onormalt svullen lymfkörtel länge pta ointresserad VC så fick jag hjälp att komma akut till läkare.

Läkaren tog prover som sänka, blodvärden och så vidare. Alla prover såg bra ut men min svullna lymfkörtel visade ju att det ändå var något som var fel. Jag blev remitterad till öron, näsa hals kliniken på sjukhuset och fick ganska snabbt en tid där. Väl där så ville man omgående göra en biopsi då man trodde att det handlade om en vätskefylld cysta under lymfkörteln. Tyvärr visade det sig redan vid biopsin att så inte var fallet. Man fick trots allt ut tillräckligt med vätska för att skicka till lab för provtagning. Svar skulle komma inom en vecka och man hoppades i och med det ha fått svar på vad som felas så att man kunde påbörja behandling. Om man inte fick svar så skulle jag remitteras vidare till magnetröntgen för att man ska kunna se hur det ser ut där innanför.

Veckan då provsvaren skulle komma kom och gick. Att det var en psykiskt jobbig tid ska jag inte sticka under stol med. Mycket jobbiga tankar att tampas med samtidigt som man ska försöka funka normalt i vardagen. Onsdagen veckan därpå damp det ned en remiss till radiologen i brevlådan utan att vi hört ett ljud om provsvaren. Klumpen i magen växte rejält. Tiden var dessutom med en dags varsel. Med tanke på makens jobb, skolbarnen och de hemmavarande barnen så är det inte gjort i en handvändning att boka in en halvdag på radiologen för mamman så jag blev tvungen att ringa och boka om tiden. Fick en ny tid 3/1. En dryg vecka från det ursprungliga datumet men en vecka som plötsligt kändes evighetslång. Vad har de hittat, eller inte hittat?

Då vi kommit ända fram till jul nu så fanns inte möjlighet att få tag på någon på öron, näsa halskliniken för att få närmare information heller.

Vi firade jul i lugna former hemma hos oss med min mor, syster och mina syskonbarn på besök. Resten av helgen var vi ensamma och tiden spenderades mest i soffan med handarbete för min del.

Under julhelgen hände något med svullnaden på halsen, den ändrade form och karaktär. Jag hade ända sedan biopsin haft rätt ont i den men trodde det berodde på retningen från stickandet. Men nu när knölen flyttade på sig, ändrade form och började göra ännu mer ont så blev både jag och maken oroliga. Nu gjorde knölen ont hela tiden, den var även varm och huden utanpå hade blivit rödflammig. Allt detta tyder ju på någon form av infektion.

På onsdagen skulle vi till BVC med minsteman och jag tänkte då att jag skulle försöka prata med någon på VC som ligger i samma lokaler och se om någon kunde titta på eländet. Men då vi var på BVC och vår sköterska såg min hals så tog hon tag i saken och ringde direkt upp till sjukhuset och öron, näsa, halskliniken och skakade fram en akuttid senare samma dag. Det visade sig vara tur det för nog var det infekterat alltid.

Väl på öronkliniken så behövdes det bara en hastig titt för att konstatera att det var infekterat. Läkaren beordrade att man skulle sticka direkt så efter att ha mätt och fotat knölen så fick jag lägga mig på en brits och blev omsorgsfullt avtvättad och spritad sedan stack de. Jäklar vad ont det gjorde! Knölen var ju ruskigt öm vid beröring och här kom det med herrejössesnålen och gick in rakt i den. Sedan hämtade de sprutor och drog ut vätska. Den här gången kom det vätska, inte lite heller! Cirka en halv deciliter varblandad vätska drog de ur knölen som genast reducerades till hälften av sin storlek. Läkaren hade gärna velat suga ur mer men då måste han sticka på nytt och det ville han inte på grund att att det finns många känsliga blodkärli området som till exempel halspulsådern. Så han nöjde sig för tillfället.

Man konstaterade nu att det förmodligen är en elakartad varböld som uppkommit på grund av infektion i lymfkörteln. Själva lymfkörtelområdet har svullnat av och är inte längre förstorat men istället har jag en elak varböld med påföljd att mjukdelar runt omkring svullnar och retas. Den svullna bölden har dessutom legat och tryckt mot nyckelbenet och sköldkörteln vilket i sin tur gett ännu mer smärta. Läkaren frågade eller kanske mer konstaterade att jag inte sovit så mycket senaste tiden, vilket han hade alldeles rätt i eftersom det varit i princip omöjligt att hitta en ställning där man inte tryckt eller sträckt svullnaden så det gjort ont.

Jag fick också veta att svaren från lab på cellproverna de tog sist hade kommit tillbaka negativa vilket ju var en rejäl lättnad då det innebär att det inte är fråga om varken cystor eller tumörer vad jag förstod.

Jag ska fortfarande på magnetröntgen på måndag men nu handlar det mer om att se hur utbredd inåt den här bölden är och hur den sitter inför nästa ingrepp om det behövs ett sådant. Jag har nu fått antibiotika och förhoppningsvis så tar den död på infektionen så att bölden försvinner av sig själv men om den inte gör det så kommer man förmodligen skära upp den så småningom. Bara tanken ger mig rysningar men samtidigt vill jag bara bli av med skiten så om det krävs får de väl skära då.

Ja, så kul har jag haft det. Men det känns i alla fall väldigt mycket bättre psykiskt nu när jag vet att det inte är frågan om cancer utan en infektion. Det må vara jobbigt och irriterande men nu har man ju ändå kommit fram till en diagnos och då kan man ju sätta in behandling därefter. Det äckliga gucket som man fick ut ur knölen är också skickat för analys, så förhoppningsvis är de elaka bacillerna utrotade snart!

Så nu ska jag fira nyår med min lilla (stora?) familj. Det är bara maken, jag och de mindre barnen. Dottern är på väg till Spanien med sin sambo och hans familj den lyckosten. Vi ska ta det lugn, äta gott och se på film. De som orkar vara uppe till tolvslaget ska få skåla i Pommac och gå ut och titta på fyverkerierna (grannarna längre ned brukar ha en hel del) och hänga tomtebloss i trädet, sedan blir det nattdags. Det är happening nog för oss! celebrate

När det gäller handarbete så har jag stickat en tubhalsduk modell större till min dotter efter hennes önskemål. Den var ruskigt trist att sticka men blev fin när den var klar. Dottern var nöjd vilket ju är huvudsaken. Jag ska se till att få en bild på henne när hon använder den sedan när hon återvänder till kalla breddgrader igen.

Just nu håller jag på med en mormorsrutefilt modell större. Något ska man ju göra med sina restgarner och alla udda nystan som blir liggande till ingen nytta. senyum





7 kommentarer:

  1. Usch och fy fan! Skönt iofs att det inte var en tumör, men det låter inte kul med en varböld heller. Hoppas du kryar på dig :)

    SvaraRadera
  2. Gott nytt år Theresa!
    Det låter verkligen som ett lite väl intensivt år. Väldigt skönt att det "bara" var en infektion i halsen.
    Nästa år kan bara bli bättre!
    Kram Mia

    SvaraRadera
  3. Har tänkt mycket på dig och din hals, särskilt igår när jag åkte från landet som ligger i dina hemtrakter. Skönt att äntligen få reda på vad det var, hoppas nu att den går bort smärtfritt! Gott nytt år!

    SvaraRadera
  4. Vad underbart att det inte var något allvarligare även om varböld också låter klart omysigt!!

    SvaraRadera
  5. Fyttirackaren!!! Låter inget vidare med stickande/tömmande och infektion, men GUD SÅ SKÖNT att det inte var "allvarligare" än så... illa nog men du förstår nog vad jag menar...

    Jag har tänkt på dig och din knöl emellanåt...

    SvaraRadera
  6. Usch och fy vad du råkat ut för! Hoppas verkligen behandlingen hjälper så du snart är pigg och bra igen!!! "Krya på dig kramar"

    SvaraRadera
  7. Men usch och fy vännen! Låter inte alls kul. Va jobbigt att du fått gå omkring så länge med detta. Skönt att det verkar gå åt bättringsvägen iallafall. Många kramar i vinterkylan.

    SvaraRadera