söndag 21 februari 2010

Stillsamt firande, snö och bebisinspektion

Jag fyllde år i veckan, tyvärr så kändes det inte som mycket att fira med tanke på omständigheterna. Vi hade tidigare planerat att min mor, syster och systerdotter skulle komma hem till oss på lördagen för att fira födelsedag och inspektera familjens nya medlem. När vi fick höra om mormor så trodde jag att det skulle bli inställt men efter att ha pratat med min syster så bestämde vi oss för att köra på ändå. Det visade sig att även min mor ville komma trots allt så vi höll fast vid ursprungsplanen.



Min mormor skulle ha fyllt år igår så på sätt och vis så firade vi henne också fast hon inte längre finns med oss. Det kändes skönt att umgås och ha trevligt tillsammans trots mormors bortgång och speciellt att vi kunde skratta mitt i all ledsamhet. Jag tror att mormor skulle ha gillat det.



Lördagens sammankomst handlade också till stor del om lillebror. Det var dags för hans mormor, moster och kusin att få inspektera vårt femte underverk live. Han charmade dem totalt förstås (jag är inte ett dugg partisk). Här är han 13 dagar gammal och kollar in sin mormor.



Helgen bjöd annars på kyla och snöstorm. Det var riktigt ruggigt väder. Det avskräckte dock inte vår mellanbuse som var bjuden på utekalas med pulkaåkning och korvgrillning. Vi försökte få honom att avstå och vara hemma för att vänta in gästerna istället men det var han inte det minsta intresserad av. Han skulle minsann åka pulka! Att det var -11 grader och i princip full storm verkade inte bekymra honom ett dugg så pappa och han drog iväg. Väl påpälsade förstås.

Kalaset skulle ha varat i två timmar men efter en timme var mellanbusen och pappa hemma igen. Det visade sig att barnen fått nog efter 45 minuter så kalaset fick sluta lite tidigare än planerat. Själv är jag imponerad av att de höll ut så pass länge som de gjorde!




Under eftermiddagen fick vi meddelande om att ett antal småvägar i trakten stängts av då plogbilarna inte hann med och de stora vägarna prioriterades. Det blev lite oroligt när min syster skulle hemåt men det gick bra trots snöiga vägar. Hon hade gärna fått stanna över natten men hon kunde inte lämna djuren där hemma så hon trotsade stormen. Mor stannade kvar som tur var.



Vinden avtog under natten men snön fortsatte falla. Vi har nu enorma mängder!




tisdag 16 februari 2010

Och mitt i glädjen kommer sorg...


                                  ♥ Vila i frid lilla mormor ♥


Du går icke ensam

Om bland tusen stjärnor
någon enda ser på dig,
tro på den stjärnans mening,
tro hennes ögas glans.
Du går icke ensam.
Stjärnan har tusen vänner,
alla på dig skåda,
skåda för hennes skull.
Lycklig du är och säll.
Himlen dig har i kväll.

Carl Jonas Love Almqvist


måndag 15 februari 2010

Redan en vecka!

Idag är lillgrisen en vecka gammal! Redan en hel vecka! Hur gick det till? vi lämnade ju just BB!

Trots att allt fortfarande är nytt med bebis här hemma så känns det som om han alltid varit här. Jag vet ju att för en dryg vecka sedan låg han fortfarande i min mage men ändå är det svårt att ta in. Det känns inte verkligt helt enkelt.

Vi har börjat landa efter att ha återgått till att bara ha familjen här hemma. Pojkarna börjar vänja sig vid lillebrors närvara så pass så att de inte hela tiden vill komma och greja med honom utan bara då och då. Fascinationen är fortfarande stor dock. Det är så härligt att se deras förälskade ansiktsuttryck när de pysslar med sin lillebror. *love*

Amningen funkar toppen. På dag tre rann mjölken till och lillgrisen har greppat bra från start så jag har sluppit skavsår och massa ont. Lite ömt är det förstås på grund av ovanan och sprängfyllda bröst mellan varven men det stabiliserar sig snart. Det ska bli intressant att se hur mycket han gått upp när vi får väga in på BVC. Han hade bara förlorat 100 g innan mjölken kom igång så förhoppningsvis har han tagit sig förbi födelsevikten redan.



Än så länge har vi det lite vardag light här hemma. Maken har ledigt den här veckan ut så han tar hand om hämtningar och lämningar av de större barnen. Nästa vecka har vi sportlov här och då är barnen hemma med mig. Första veckan hemma ensam med alla barnen, ska bli intressant. Men jag tror det kommer gå utmärkt, de är så hjälpsamma när det gäller lillebror. Men efter lovet är det tillbaka till vardagen ordentligt med hämtningar och bussande fram och tillbaka.

Härligt med ett snöfyllt sportlov i och för sig men allvarligt talat är jag rätt så trött på snö och vinter nu. Jag vill ha vår och barmark. Jag vill gå långa promenader och känna solen värma. Men det kommer väl snart får vi hoppas, det är ju redan mitten av februari. Vilken vinter vi haft i år!

I veckan startar födelsedagsracet i familjen. Egentligen startade det redan i januari med dotterns födelsedag och fortsatte förra veckan med lillgrisens ankomst. Nu i veckan fyller jag, min mormor och min morfar. Sedan är det lugnt i dryga två veckor innan syrran fyller. Födelsedagarna duggar tätt här i början av året. Sen har vi ungefär en varje månad resten av året.

Jag har faktiskt fått lite stickat trots nyfödd bebis här hemma. Jag passar på när han sover. Så jag har stickat en och en halv socka. Inte illa pinkat om jag får säga det själv. Får se hur lång tid det tar mig att färdigställa. Kanske jag kan vara klar innan veckans slut iaf. Han sover ju trots allt en del. *s*

tisdag 9 februari 2010

Han är här nu!

Söndagen den 7:e februari passerade och var en ganska händelselös dag. Beräknat förlossningsdatum passerades tre dagar tidigare och humöret var inte direkt på topp.

Vi hade haft skiftbyte av uppbackare och min mor åkte hem efter att ha bott hos oss i fjorton dagar och svärmor var nyanländ. Jag kände mig som en elefant och jag kunde inte låta bli att tycka synd om min mor som blivit snuvad på lillebrors ankomst.

Maken hade i flera dagar sagt att den 7:e blir det bebis. Inte för att jag trodde honom men man hoppas ju ändå alltid lite. Men som sagt, dagen passerade och då jag sovit väldigt lite natten till söndagen så gjorde jag tidig kväll.

Jag småslumrade tills maken kom upp och lade sig vid 22-tiden. Vi låg och pratade lite och jag somnade sedan om.

Vaknade sedan med ett ryck "mitt i natten" av att jag var extremt nödig. Satte mig upp och fick en känsla av att jag bara drömt att jag var nödig. Men så kände jag att det var nog lika bra att gå upp på toa ändå.

Väl på nere toa kunde jag konstatera att det inte hände mycket. Jag var uppenbarligen inte nödig trots allt men som höggravid kan man ju ändå alltid kissa lite. När jag torkade mig blev pappret mörkt rosa. Förstod då att något var på gång!

Visserligen så visste jag att det är ett osäkert tecken men med tanke på att vi passerat beräknat datum så var det ju ändå ett tecken på förlossningsstart. Bäst att förvarna maken så att vi är beredda. Medan jag tänkte detta fick jag en värk. En inte allt för stark och fullt hanterbar sådan men ändock en värk! Klockan var då 00:45 prick.

Jag gick upp, tände min sänglampa och skakade liv i maken. Sa att inte blir det den 7:e men det kanske bli den 8:e. Tror det tog mindre än en sekund för maken att stå klarvaken bredvid sängen med byxorna i högsta hugg för att i nästa sekund säga till mig att få på mig kläder så vi kan åka. Samtidigt kommer värk nummer två som är lite kraftigare än den första.

Jag klär på mig medan maken väcker svärmor och informerar om läget. På väg ned kommer värk nummer tre och jag känner mig så där nödig igen. Ber maken ringa in till förlossningen och poängtera att vi kommer in direkt pga förra förlossningens snabba förlopp. Själv går jag på toa och den här gången samarbetar kroppen samtidigt som jag får ett par värkar till.

Väskorna står klara i hallen så det är bara att klä på sig och gå. Värkarna kommer regelbundet och tätt hela vägen in och intensiteten ökar för varje. När vi kommer in till stan har jag så ont att jag flåsar och skriker om vart annat. Det trycker och spänner oerhört!

Väl vid sjukhusentrén duggar värkarna väldigt tätt och det trycker något otroligt. Det känns som om det är dags att hjälpa till att trycka på vilken sekund som helst och jag får stå dubbelvikt över en parkbänk för att ta mig igenom värken.

Under tiden ringer maken hysteriskt på dörrklockan och försöker få kontakt så vi kan komma in. När det väl öppnas för oss blockerar han dörren med våra väskor och springer efter en rullstol som jag får slänga mig ned i. Han springer med mig i rullstolen till hissen och jag har en kraftig värk hela vägen upp till femte våningen.

Vid dörren till förlossningen väntar barnmorskan och sköterska. De konstaterar direkt att jag har kraftigt framskridna värkar. Jag förs in på ett rum och får slänga av mig kläderna samtidigt som jag går in och hoppar upp på sängen. Det görs omgående en undersökning som visar att jag är 10 cm öppen och har kraftigt buktande hinnor men att en liiiten, liiiten kant återstår.

Samtidigt som bm avslutar undersökningen börjar det trycka på. Krystar kraftigt och ett ljudligt poffande ljud hörs i hela rummet och i samma sekund kommer ett kraftigt plaskande när fostervattnet sprutar ut över säng, barnmorska, sköterska och halva golvet. Det kommer ytterligare en kraftig krystvärk och halva bebis huvud är ute.

Krystvärken avtar och jag känner hur anspänningen i huden runt huvudet är enorm och grips av lätt panik. Samtidigt säger barnmorskan att om jag kan ta i och krysta trots att värken klingat av så ska jag göra det. Börjar trycka på allt vad jag kan samtidigt som jag skriker hysteriskt. Det var nog det mest smärtsamma jag upplevt någonsin! På samma gång kommer nästa krystvärk och lillebror far ut som ett skott med navelsträngen lindad löst ett varv runt halsen.

2010-02-08 klockan 01:36, fyrtionio minuter efterden första värken och efter åtta evighetslånga och oerhört smärtsamma minuter inne på förlossningen är han född vår underbare älskade lilla August. 3885 g tung och 50 cm lång.



fredag 5 februari 2010

Östrogensjalen

Jag har sitckat klart min sjal! Trodde väl aldrig jag skulle bli klar med sjalen innan lillebror kommit men det blev jag. Tyvärr kan man säga men samtidigt är det ju alltid kul med färdigställda projekt även om jag hellre sett att lillebror kom först. *s*

Vi kallar den för östrogensjalen, jag stickade nämligen klart den när vi satt och såg Lennart Nilssons Början till livet. Där fick man också se en bild på östrogen som hade samma färgställning som garnet jag arbetade med så därav namnet.

Sjalen är stickad i underbart mjuka och gosiga Crisp. Ett nystan räcker till en rejäl trekantssjal eller en rejäl halsduk. Det finns ett antal vackra färgställningar och jag skulle vilja sticka en sjal i varenda ett av dem! Så här snygg blev min färgglada östrogensjal. :-)

torsdag 4 februari 2010

Den magiska dagen!

Idag är det den magiska dagen! Det är BF! Det vill säga lillebrors beräknade ankomstdatum enligt alla ultraljud och uträkningar från mvc:s sida.

Men var är lillebror? Jo det kan jag tala om, han är fortfarande kvar i magen! Maken till envis liten illbatting! Visste jag inte bättre skulle jag trott det var en tjej, ni vet kärringen mot strömmen.

Rent statistiskt sett så borde lillebror gjort entré redan för en dryg vecka sedan. Men när det gäller statistik kontra moder natur så inser jag att moder natur vinner så jag blev inte helt förvånad när det inte stämde.

Det sägs ju också att varje kvinna har sin egen graviditets och förlossningstid mer eller mindre inprogrammera genom arv och anlag. Visserligen gäller det arv och anlag från båda föräldrarna så har man inte samma pappa till barnen kan detta plötsligt ändras markant. Men i vårt fall så är det ju trots allt fjärde barnet med samma förutsättningar.

Bröderna har fötts morgonen efter bf, på bf och fem dagar innan bf. Men lillebror tänker tydligen inte följa detta mönster heller som det ser ut. Det är alltså bara att bita ihop och inse att imorgon börjar vi gå på övertid. *suckar*