måndag 10 maj 2010

Sprättat, sprättat, sprättat och lite sytt!

Nu har jag släpat fram och plockat undan symaskin och allsköns attiraljer i en veckas tid. Det är inte mycket jag fått gjort åt gången men många bäckar små! *s*

Jag har sytt lappar på jeansknän, sytt om några byxor till shorts, sytt tre örngott av ett trasigt påslakan vars dinosaurmotiv pojkarna tyckte om och så har jag sprättat! Jag har sprättat och jag har sprättat.

När minibusen var mindre fyndade jag ett otroligt fint lapptäcke i retrostil passande spjälsäng/vagn. Den enda nackdelen var att det var fodrat med ett otroligt läbbigt syntettyg som också tjänade som baksida. Jag tänkte länge att jag skulle göra något åt saken men så gick tiden och minibusen flyttade ur spjälsängen och slutade åka vagn och det fina lilla lapptäcket blev liggande.



Nu när lillgrisen kom så rotade jag fram det igen och den senaste veckan har jag sprättat, sprättat och sprättat. Det var kantband och en massa sömmar att ta sig igenom. Jag var dessutom tvungen att sprätta försiktigt så jag inte skadade framsidan så det tog sin lilla tid.

Planen var som sagt att sy på fleece på baksidan istället för det läbbiga syntettyget. Helst skulle jag velat ha ett ärtgrönt fleecetyg men något sådant hittade jag inte. Men här hemma i min (allt för stora) tyggömma hade jag brun fleece vilket passade bra även om det kanske är lite tråkigt.



Idag har lillgrisen haft en riktig sovdag och då passade jag på att dra fram grejorna igen och sy klart det där täcket. Så nu har vi äntligen ett jättemysigt och mjukt mystäcke som funkar lika bra i spjälsängen som i vagnen.


onsdag 5 maj 2010

Shopping och vaccination

Idag var det dags för ett besök på bvc igen. Idag mättes det, vägdes det och så fick lillnöffe sin första vaccination. *

Lillgrisen har hunnit bli hela 12 veckor och väger nu 5895 g och är 60,5 cm lång.

Själv hade jag "uppfångningssamtal". Numer har man ett längre samtal inbokat med mamman någon månad efter förlossningen för att ha möjlighet att fånga upp dem som inte mår bra efter förlossningen. Bra tycker jag, hormoner kan ställa till mycket skit med både det fysiska och psykiska.

Jag minns hur tungt det var efter min tredje tätis födelse. Det var mörkt och kallt ute för jämnan, liten hade kolik och förutom honom hade jag en knapp treåring och en 19 månaders kille till att ta hand om. Det var bra nära att en förlossningsdepression blommade ut då men som tur var kom ljuset och våren. Hade det inte vårats när det gjorde så tror jag det hade gått riktigt åt helskotta med mitt mående. Men i takt med ljus, värme och utevistelse tillsammans med att minibusens mage blev bättre så blev även mitt sinne ljusare och lättare. Hade det funnits sånt där samtal på bvc då så kanske jag kunnat få lite stöd och någon att prata med för att underlätta.

Den här gången har jag mått så himla bra. Allt har flutit på så himla bra sedan lillgrisens födelse. Det funkar så där bra att man bara väntar på katastrofläget. Men nog har vi vett att njuta av friden så länge det varar.

Att få bebis när man har lite större barn är så väldigt mycket enklare och smidigare än när man har flera små på en gång. Nu roar de stora varandra eller sig själva. De kan hjälpa till med saker och till och med serva sig själva när det behövs. Att de dessutom tycker att det är kul att hjälpa till med lillebror är ju en väldigt trevlig bonus. Livet är underbart helt enkelt, bebislycka när den är som bäst! ♥

Men nu var det ju inte det jag skulle skriva om. Vi var alltså in till bvc. Jag hade mitt samtal och lillnöffe fick sin spruta. Sprutan var ju mindre kul förstås, både för nöffe och för mig. Det gör ont i mammahjärtat när man ser sitt barn lida.

Efter sprutan så satte vi oss i väntrummet och lillgrisen fick en välbehövlig långtankning. Det gjorde under både för hunger och allmänt välbefinnande. När lillgrisen var nöjd så packade vi ihop oss och promenerade upp till centrum.


Nöffe sover sött efter sprutan i nya fina vagnen med snygga väskan.
:-)

För första gången sedan lillgrisen föddes lallade jag omkring på stan. Det var riktigt kul att komma ut och kika i affärer igen. När jag var höggravid orkade jag inte och de första månaderna var det varken läge eller lockande. Nu passade jag på när jag ändå var inne i stan och inte hade några tider att passa.

Självklart blev det lite shopping också. Men jag försökte verkligen hålla igen. Lillgrisen har ju ganska mycket kläder och då jag gillar att shoppa på Tradera tex så behövs det inte köpas till så mycket nytt. Men det är ju svårt att gå i butiker och bara titta på alla fina små kläder utan att köpa något. Så det blev en muminpyjamas, några härligt mönstrade färgglada sommar bodysuits och en liten mjuk solhatt med apor på.

Vi investerade också i en liten olivgrön ljuvligt mjuk lurvjacka med orange detaljer. Alla fleecejackor och dylikt vi har hemma är i strl 68 och alldeles för stora än så länge så jag tyckte nog att det fanns ett behov. Sen passar den ju så fint till den supersöta orange mössan från Villervalla.

Efter några timmar på stan hade både jag och nöffe fått nog. Väl hemma så delade vi ut såpbubblorna vi köpt till storebrorsorna. De gjorde succé, särskilt minibusen var väldigt förtjust och fascinerad av de vackra bubblorna. Förra sommaren var han för liten för att kunna hantera såpbubblorna och skvimpade mest ut allt ur flaskan men nu så blåste han stora fina bubblor och var så stolt.