tisdag 27 juli 2010

Semester, sol, stickning och skitbil!

Jag hade ju gärna sluppit det där sista men tyvärr så visade det sig efter mycket pillande under motorhuven att problemet med generatorn inte gick att fixa. Så det blev till att köpa en ny. Inte alls vad vi hade tänkt oss veckan innan vi drar iväg på semester med hela familjen! *surt*

Desto trevligare är det då att det är semester och att solen kommit tillbaka. Det är visserligen inte lika varmt som tidigare men vad gör det, huvudsaken är att det är fint väder!

Men trevligast av allt just nu är nog ändå alla underbara garner jag fått hem! Underbara ullgarner, sockgarner och ett helt ljuvligt silkesgarn! Man kan ju inte annat än bli glad bara av att se dem!



Jag fick också hem ett gult bomullsgarn men det var inte lika roligt. Jag hade lyckats göra en tabbe när jag började mitt hemliga projekt. Jag hade tagit ett gult nystan som jag bara hade ett av istället för ett annat som jag hade fler av. Shit happens! Jag vägrar repa upp när jag kommit halvvägs så det blev till att beställa till ett par gula nystan i rätt nyans.

En annan sak som jag gillar är att jag både har lust och tid att sticka och virka. Det gör under för mitt humör och får mig att slappna av. Jag har blivit så van vid att koppla av på det sättet att jag har svårt att bara vara. Jag kan knappt sitta rakt upp och ned och titta på tv längre. Det går bara inte, det kryper i hela mig. Men visst, ibland tappar man orken och lusten men då kryper det inte på samma sätt heller.



Nu har jag haft dille på ullisar ett tag. Jag gjorde klart de blå och gröna i Harpungarn och då jag hade rätt mycket garn kvar så blev det även ett par helblå. Man kan väl inte få för många ullisar?

Det kanske börjar bli dags att gå över på sockar och mössor igen. Men först ska jag avsluta mitt hemliga projekt. Det är en knapp tredjedel kvar sen ska jag bara klippa trådar. Vis av erfarenhet så har jag fäst trådarna vid färgbyte under arbetets gång.



Nu funderar jag på vad jag ska göra när mitt hemliga projekt är klart. Jag har ju min evighetshalsduk förstås, kanske är det läge att ta den med på semestern så att jag kommer någon vart. Vi ska ju ut och åka långt om några dagar men risken finns att vi åker nattetid då det blir mindre jobbigt för barnen och hunden. Då blir det nog för dåligt ljus för att sticka. Vi får väl se hur jag gör men tills dess är det hemlisen som gäller. Jag lovar att bild kommer så småningom men först ska den bli klar och sen ska den överlämnas till sin än så länge ovetande nya ägare.

torsdag 22 juli 2010

Tur på stan och vaccination

När man är barnledig ska man passa på att gå på stan. Det tycker åtminstone jag. Min käre make håller inte helt med om det men han är snäll nog att låta mig få min vilja fram.

Vi började med att gå med liten A på BVC där det var dags för vaccination nummer två. Aj vad ledsen han blev och just när han började hämta sig från det onda så stack det i nästa ben. Marie på BVC stod inte högt i kurs just då kan jag säga! Som tur var så gick det över ganska kvickt ändå och Marie fick ett leende innan vi gick därifrån.

Vi fortsatte upp på stan där vi gick i butiker en stund, tog en fika på mysigaste fiket och efter det så tog maken med sig lilla A på promenad längst ån medan jag gick till frissan och fick ansa kalufsen. Trots att det inte såg ut att vara någon större skillnad så lovar jag att halva min behåring låg på golvet när jag gick därifrån. Det klipptes toppar och lugg och sedan klipptes det upp och tunnades ur. Man kunde tro att någon lämnade salongen utan hår men så var det inte, jag har ungefär hälften kvar. *he he*

När jag var klar hos frissan hade maken tröttnat på att gå på stan. Synd, för jag hade kunnat tänka mig en tur upp till babybutiken också men jag avstod att propsa på det då jag tyckte att han ställt upp rätt sjysst ändå. Så vi handlade lite käk och åkte hem.

Bilen höll sig på mattan hela dagen faktiskt och maken trodde att felet var hittat och åtgärdat. Vi hoppas på det!

Vi hade tänkt ta en sväng in till hamnen och promenera i gästhamnen efter maten men vi blev så himla trötta så vi blev kvar hemma istället. Maken passade på att spela lite musik och jag fäste stickade det sista på den pågående ullbyxan. Den här gången en basicbyxa ala Samuelbyxan i blått och grönt Harpungarn. Härliga knalliga färger! Bild kommer.

Fram emot sena kvällen fick liten A feber. Inte så lite feber heller. Han mådde inte bra alls, han var ledsen och hade svårt att komma till ro. Efter mycket stökande och flera försök med bröstet så somnade han äntligen. Stackars lilla A!




onsdag 21 juli 2010

Bilstrul och turtlebut

Maken fick börja sin semester med att skjutsa upp dottern till Arvikafestivalen och passade samtidigt på att hälsa på sin mor och hennes man. Storbusen fick följa med, inte helt fel att få ha pappa ifred en hel helg. På väg hem från farmor/mor så hämtade maken och storbus upp storasyster igen. Hemresan blev lite knölig på grund av motorproblem men till slut så ordnade det sig i alla fall tillfälligt och hem kom de.

Efter ett par dagar hemma så var det dags att skicka grabbarna på grönbete hos mormor, moster och kusin. Maken hade skruvat och grejat med bilen och trodde att det skulle fungera bättre. Dessvärre så fortsatte bilen krångla på väg dit och hem. Jag är totalt värdelös på allt som har med motorer att göra men jag har snappat upp att det var generatorn som bråkade och inte ville fungera som den skulle. Jippi = NOT!

Bilen höll ihop hela vägen hem som tur var men det strulade en del längs vägen. Väl hemma tände vi grillen och satt på terassen och njöt av friden. Det är inte förrän man har fler barn som man inser hur enkel tillvaron var när man bara hade ett. *s*

Under kvällen fäste jag trådarna på de turtlebutinspirerade ullisarna i ekoull. Blev rätt fina för att vara första försöket. Nu ska jag bara bestämma mig för om de ska få vara naturfärgade eller om jag ska slänga dem i ett bad med Koolaid.




måndag 19 juli 2010

Paket med garn och te

Jag anmälde mig till stickameras garn och te byte för ett tag sedan. Jag gillar sådana byten. Det är så spännande att se vad som dyker upp och lika spännande att skicka iväg till en för det mesta okänd mottagare.

Hos mig dök detta härliga paket upp (ned) i brevlådan. Underbart garn, härligt te och choklad! Kunde inte bli bättre!



Nu har jag bara ett litet problem, jag vet inte vem det var som skickade det! Det fanns en liten lapp med som jag läste då jag öppnade paketet och sedan lade åt sidan. Tyvärr har något klåfingrigt barn (det finns några att välja på här) gömt lappen ifråga för jag kan inte hitta den! Teflonminne som jag har så kommer jag heller inte ihåg vad det stod så om du läser detta får du gärna hojta till!

ros Tack för det härliga paketet! ros


tisdag 13 juli 2010

Vinn en Willvin skötväska!




"Jag tävlar hos kidzmode om en valfri skötväska från Willvin.
Tävla HÄR du också."



Själv kikade jag in på Willvin och tittade på deras väskor och fastnade för en brun MAGNIFICENT LEATHERETTE. Varför? Jo för att den var så himla snygg. encem

Jag har faktiskt inte sett Willvin irl men det verkar vara en genomtänkt skötväska med smarta detaljer och praktiska tillbehör. Framför allt är den snygg och stilren. Det gillar jag.


fredag 9 juli 2010

Sneakpeak

Här kommer en liten sneakpeak på mitt hemliga projekt.
Jag kan avslöja att det är bomullsgarn och virkat. encem


torsdag 8 juli 2010

En till ullbyxa

I bilen till och från Göteborg roade jag mig med att sticka. Att sticka eller virka under långfärd är perfekt sysselsättning tycker jag.

Den här resan stickade jag ett par ullbyxor (ytterbyxor till tygblöjor) igen. De är tänkta till nöffeliten. De är stickade i mjukaste gosigaste 100% ull. M&K´s baby ecoull. Jättegosigt garn och det finns i fina färger eller i naturtoner.

En stor fördel med att sticka under långfärd är att man slipper en massa avbrott som det lätt blir hemmavid med annat som ska göras eller barn som vill ha uppmärksamhet. Jag hann nästan klart på dit och hemresan. Det sista färdigställde jag igår då jag fick tid att sätta mig ned och pyssla en lite längre och mer sammanhängande stund på kvällen.



Nu när dessa är klara så funderar jag över vad jag ska ge mig på härnäst. Jag har fortfarande mitt långtidsprojekt halsduken liggande men jag känner inte riktigt för att ge mig på den just nu. Skulle nog behöva en rejäl bilresa till för att komma igång ordentligt med den. *s*

Nä, frågan är om jag inte borde kasta mig över ett hemligt projekt? senyum

måndag 5 juli 2010

Och vinnaren är...


Då har jag med hjälp av min tre små medhjälpare dragit en vinnare i utlottningen av den virkade filten.

Vinnaren kommer att få besked i sin blogg eller via mail. tepuktangan


star star star Grattis Trulsa! star star star






söndag 4 juli 2010

Weekend i Göteborg

Helgen som var spenderade vi med hela familjen (förutom dottern som hade andra planer) i Göteborg och då mestadels på Liseberg.

Varje sommar anordnar makens företag en heldag med något kul till alla anställda och deras familjer. De senaste två åren har det varit Gröna Lund men i år blev det en hel weekend i Göteborg med två dagar på Liseberg och boende på hotell. Inte dumt alls!

Precis som förra året så sammanföll årets happening på storbusens födelsedag. Inte heller dumt då han fått spendera hela födelsedagen på tivoli två år i rad. Han är mycket nöjd och funderar redan på vad det kan tänkas bli för kul nästa år. *ha ha*

Vi åkte ned på fredagen. Vi åkte hemifrån strax före lunchtid och efter ett par timmars åkande tog vi en långpaus vid Brahehus där vi fikade och kollade in runinen. Vilken underbar utsikt!




Vi landade i centrala Göteborg vid 18-tiden. Vi checkade in oss på hotellet och kollade in rummet. Sedan begav vi oss ut på stan för att äta middag. Det var en underbar sommarkväll och rätt lugnt på stan för att vara fredag. Men å andra sidan var ju inte klockan så mycket heller. Vi åt och sedan gick vi tillbaka till hotellet där vi gjorde kväll efter lite fika och tv.

Vi ställde klockan för att komma upp i lagom tid på lördag morgonen. Det skulle duschas och kläs pås och sedan var det frukostbuffé på hotellet. Efter att pojkarna klämt i sig en rejäl hög pannkakor, pappa klämt i sig bacon och ägg och jag festat på färsk frukt, nybakt bröd och juice i stora lass så var det då äntligen dags för Liseberg!

Halva skaran dvs alla tonåringar och preeteens åkte spårvagn medan resten dvs vi + resten med barnvagnar gick till Liseberg från hotellet. Tog knappa 20 min. En riktigt skön promenad (på ditvägen iaf).

Lite lustigt och off topic är att alla anställda på firman har tre barn eller fler. Så trots att vi bara var fem familjer så var vi ett rejält gäng. *s*

Väl inne på Liseberg så var det åka, åka och åter åka som gällde. Samtliga utom mamma och nöffeliten fick åkarmband för två dagar. Men oj oj oj vilka köer det var på lördagen!




Efter sju timmar på Liseberg på lördagen så var det dags att gå till hotellet för gemensam middag med de andra. Det var buffé så man hade lite olika rätter att välja på plus en massa sallad och bröd. Sedan blev det kaffe och efterätt. När vi var färdiga med middag och fika så var det dags för oss och våra grabbs att dra oss tillbaka. Vi gick upp till rummet och försökte få barnen att varva ned och gå till sängs. Lättare sagt än gjort men till slut så slocknade dom.




Även på söndagen så var det med hjälp av klockan vi kom upp. Jösses så trött jag var när den ringde 7:30. Jag hade svårt att sova på hotellet på grund av alla ljud. Som lantis är man ju van vid att det är rätt så tyst på kvällar och nätter (bortsett från djur och naturljud). På hotell och mitt i stan är det aldrig tyst. Men till slut så tar ju tröttheten över som tur är.

Alla var trötta på morgonen, jag fick väcka både make och barn. Efter dusch och påklädning packade vi ihop alla grejor och lastade bilen, sedan blev det frukostbuffé igen. Även idag åt grabbarna pannkaka och vattenmelon i stora lass. Bra det, då vet man att de inte blir hungriga om en kvart.

Efter frukosten var det dags för Liseberg dag två. Söndagsvädret såg inte helt lovande ut då det var mulet och det kom lätta spridda regnskurar men strax efter lunch hade skurarna dragit bort och det blev istället soldis. Gjorde inte oss ett dugg faktiskt. Det var klart mer behagligt att lalla omkring i timmar i grått väder än i starkt gassande sol. Dessutom var det väldigt mycket mer behagligt för nöffeliten.

Den här omgången blev det mycket mer åka av. Dels så hade vi koll på vart dom olika attraktionerna fanns och vad respektive barn kunde åka, och dels var det mycket mindre folk så kötiderna var inte så långa. Perfekt faktiskt.





Vi var på Liseberg från öppning till klockan 17:00 då parkeringstiden gick ut. Då packade vi in oss i bilen och började resa hemåt. Väl i bilen slocknade jag och två av barnen som stockar. Det var helt omöjligt att hålla ögonen öppna. Jag beundrar maken som efter detta race orkade hålla sig pigg nog att köra hela vägen hem.

Vi rastade vid Brahehus igen och den här gången åt vi i restaurangen med utsikt över ruinen. Godkänt för att vara vägkrog. Har helt klart varit på sämre ställen och ätit sämre mat. Välbehövlig paus och välbehövlig mat och dryck för oss alla. Nöffeliten fick sin matpaus i bilen innan vi fortsatte. Alla nöjda och glada.

Hemresan fortsatte utan större problem tills vi passerade Norrköping. Då fick nöffeliten tvärnog. Han tokskrek mellan Norrköping och Nyköping så vi fick göra ett extra stopp bara två mil hemifrån. Lite frustrerande men vi fick i alla fall en något gladare lillebror. Väl hemma lät vi allt vara kvar i bilen och packade bara in oss själva. Barnen fick gå direkt i säng. Det tog ungefär fem minuter så var det så tyst, så tyst.

Vilken utflykt. Allt gick jättebra och det var full rulle hela helgen. Vi hade trevligt men samtidigt tar det rejält på krafterna att resa med ett gäng småbarn. Speciellt med bebis och trotsåldersmonstret (minibusen). Men som sagt, det gick bra och jag skulle helt klart kunna tänka mig göra samma resa igen men då vill jag gå på Universeum också. Det tror jag grabbarna skulle gilla, både den stora och de små. Kanske kunde man även lura med sig dottern, det skulle vara trevligt.

lördag 3 juli 2010

Åtta år!

Klockan 03:30 den 3/7-02 vaknade jag av att det kändes som det kom en våg inifrån kroppen och ut. Jag kunde till och med se havet i mitt drömlika tillstånd men sansade mig snabbt och insåg att det var vattnet som gick. Jag knep ihop benen ( så gott det gick) och studsade, okej då, hävde mig ur sängen så snabbt jag kunde och sprang (läs stapplade) till toaletten.

Väl där sipprade det en stund och jag satt där och väntade på att jag kunde gå tillbaks till sovrummet, hämta nåt att klä på mig och väcka R. Efter en liten stund så kändes det som om sipprandet avtog och jag smög tillbaks in i sovrummet. Kröp "graciöst" upp i sängen igen, ruskade på R och berättade att vattnet gått. Han flög upp och tyckte att jag skulle skynda mig så att vi kunde åka direkt. Jag fick lugna honom med att jag inte hade ont än och att vi skulle börja med att ringa.

Ringde in till Karolinska Sjukhuset där barnmorskan ställde de vanliga frågorna. Jag informerade om att jag har en snabb förlossning med vattenavgång bakom mig redan. Barnmorskan tyckte att vi skulle ta det lugnt i alla fall efter som inga tecken på komplikationer fanns och eftersom jag inte hade fått några värkar ännu. Ta det nu lugnt och stressa inte in, var uppmaningen jag fick.

Efter samtalet var jag tvungen att byta binda, det sipprade fortfarande på rätt så bra. Då upptäckte jag att vattnet var blodblandat. Barnmorskan frågade om det var blod i fostervattnet men jag svarade ju nej efter som det inte var nåt blod i det första vattnet som kom. Blev lite skärrad efter som jag inte visste om det var ett dåligt tecken, så vi bestämde oss för att åka in direkt.

Klockan 04:10 anlände vi till Karolinska Sjukhuset. Blev inskrivna på plats och visades in i ett undersökningsrum. Blev ombedd att lämna urinprov, sen kom en sköterska och kopplade in CTG, jag tyckte inte om henne! Vet inte varför för hon sa egentligen ingenting. Kanske var det helt enkelt därför, hon verkade helt och hållet ointresserad av oss och det störde mig. Men jag hade inte tid någon längre stund att tänka på sköterskan då det fanns annat som var viktigare just då.

Klockan 04:59 kom barnmorskan in och skulle göra en vaginal undersökning för att se hur mycket jag öppnats. Livmodertappen satt så långt bak att barnmorskan inte kom åt den ordentligt. Hon kunde inte riktigt fastställa hur mycket det öppnat sig.

Fortfarande inga värkar, vi blev utskickade för att promenera. Vädret var vackert och luften var sval och vi gick ett varv runt sjukhuset. Det är ganska långt att gå runt ett så stort sjukhus, åtminstone när man "läcker" kontinuerligt och ens sambo envisas med att skämta hela tiden, det kom liksom små forsar tillsammans med sammandragningar varje gång jag skrattade. Promenaden tog ganska lång tid eftersom jag dessutom måste stanna och knipa vid varje skrattattack.

Klockan 06:00 Jag hade tröttnat på att promenera och började bli rejält trött, hade trots allt bara sovit 2 timmar under natten (somnade sent, uppe tidigt). Var törstig hela tiden och drack mycket vatten vilket resulterade i att jag var tvungen att springa och pinka hela tiden. Fortfarande sipprade det en massa vatten så bindorna byttes frekvent, hur mycket vatten får det plats där inne egentligen? Sammandragningarna började kännas mer och mer och för varje som kom så började det mer och mer likna värkar.

Klockan 06:57 hade jag kraftiga värkar med 5 minuters mellanrum. Dags för undersökning igen, 4 cm öppen och huvud centralt riktat ovanför spinae. Fosterljud avlyssnades utan anmärkning. barnmorskan konstaterade att det var dags att flytta in oss på ett förlossningsrum (äntligen!).

Barnmorskan och sköterskan trodde att vi skulle få en flicka. R blev något förvånad och berättade att läkaren som gjorde barnmorskan trodde att det var en pojke (vilket R trott benhårt sen dess, varför skulle läkaren ha fel, även om han bara gissade då det var svårt att få en bra bild). Detta gjorde att barnmorskan och sköterskan blev ännu mer övertygade om att det var en tjej. Själv sket jag totalt i vilket det började göra rejält ont och ut skulle ungen vilket kön det än må vara!

Barnmorskan talade om för oss att det var dags för personalbyte och att så fort dagpersonalen kom så skulle vi få komma in på förlossningsrummet. Yes! Jag slipper sköterskan, gillade henne inte som sagt, barnmorskan var ok men *rys* sköterskan gillade jag inte!

Klockan 07:26 Blev visad in till förlossningsrummet. Fick sjukhuskläder att byta till, det är jobbigt att byta kläder med fullt värkarbete. Det blir liksom svårt att koncentrera sig på nåt annat än värkarna. Blev sedan ombedd att gå på toaletten, det var också jobbigt men det gick faktiskt (trodde jag aldrig). Sedan tillbaks till rummet och jag fick kravla (det mest graciösa ord jag kan komma på som beskriver det hela) mig upp i sängen och sen fick jag huvudändan höjd så att jag halvsatt.

Den nya sköterskan var jättegullig och pratade med oss hela tiden. Både hon och barnmorskan var kanon. De undrade vad jag och R vill ha att dricka. Ville egentligen inte ha nåt men de ville att jag skulle dricka nåt sött så att jag fyllde på energireserven så det fick bli äppeljuice, R fick efterlängtat kaffe.

Klockan 07:40 Dags för undersökning igen, livmodertappen utplånad, 5 cm öppen, huvud fortfarande ovanför spinae, fosterljud utan anmärkning, CTG kopplades in och PVK och bastest togs. Nu blev värkarna riktigt otrevliga, sköterskan hjälpte mig att andas rätt och undrade om jag ville ha varma kuddar till ljumsktrakten. *rys* Inga varma kuddar här inte, jag tycker att det är högst obehagligt med värme när jag har ont. Sköterskan förklarade att hon kunde kyla kuddarna istället om jag hellre ville det. Bestämde mig för att det skulle kunna vara skönt.

Klockan 08:00 De kalla kuddarna var visserligen behagliga men inte hjälpte de speciellt och dessutom så kylde dom en väldigt kort stund sen kändes dom inte alls.

Klockan 08:30 Sköterskan undrade om jag ville börja med lustgas vilket jag inte hade nåt emot. Först så instruerades jag och R om hur den skulle användas sen satte hon igång gasen med 50/50 blandning. Som tur var så hade jag inget problem med att andas i masken den här gången (fixade inte det vid förra förlossningen det kändes som om jag skulle kvävas). Värkarna började kännas extremt obehagliga.

Klockan 08:52 Smärtan var i det närmaste outhärdlig fast ändå uthärdlig, svårt att förklara känslan. Värkarna kom i tvåfas, en värktopp och så sjönk den till hälften och så kom det en ny värktopp direkt inpå den första och sen sjönk det nästan i botten. Så fick jag ett par sekunders vila och sen började det om igen.

Lustgasmasken for upp och ned i takt med värkarna, vet inte om den hjälpte fysiskt egentligen men det stack i kinderna så nåt fick jag i mig iaf och rent psykiskt gjorde den underverk. Jag hade nåt att arbeta med och att fixera mig vid. R höll koll på att jag använde gasen rätt och sa till mig när han såg att värken var på väg att klinga av eftersom han tyckte att jag hängde mig fast vid masken lite för länge emellanåt.

Barnmorskan och sköterskan hade lämnat oss ensamma sen jag fick lustgasen. Vi hade en monitor som mätte förlossningsarbetet och R hade fått instruktioner om när det var nära förestående och han skulle ringa på klockan (om de inte kommit tillbaks innan dess).

Plötsligt under en värktopp som inte var att leka med så kände jag ett fruktansvärt tryck och en våldsamt läskig känsla i hela baken. Helvete nu sprack ändtarmen var min första tanke. Jag var helt övertygad om att hela skiten därnere exploderade, det var hemskt! När värken klingade av så hann jag precis tänka "var det där en krystvärk tro" men sen slog jag det ifrån mig lika snabbt. För så kändes det minsann inte förra gången, då var det mer en känsla av att "du måste gå på toa och du kan helt enkelt inte låta bli även om du försöker". Så kom nästa värk och explotionskänslan kom tillbaks med ny och ökad styrka, då förstod jag att det måste vara krystvärkar. Jag var helt övertygad om att allt hade gått sönder.

Var tvungen att vänta till värken klingade av så att jag var i stånd att prata, lyckades väsa fram ett "ring på klockan" till R som inte riktigt hängde med till en början. "Ska jag ringa på klockan?" frågade han, "RING PÅ KLOCKAN DEN KOMMER!!!" lyckades jag "ryta" fram med en ny väsning. Då tog det fart vill jag lova! In kom barnmorskan och sköterskan springande medan jag vrålade för fullt.

Jag sa knappt ett ljud vid förra förlossningen och har alltid varit ganska stolt över det av någon anledning, men den här gången var det som om någon sorts urinstinkt tog över och jag flöt helt enkelt bara med och vrålade. Det gjorde ju skitont så varför skulle man inte vråla? Dessutom var det enormt skönt, primitivt och skönt, jag tror att det hjälpte mig igenom smärtan och jag är inte mindre stolt över min bedrift för det.

Barnmorskan fick be R om hjälp att få av mig trosorna, jag var liksom inte till mycket hjälp (hade annat för mig än att lyfta på häcken!). När nätbrallorna väl var av så tittade halva huvudet redan fram. "En massa hår" sa R lyckligt (han har varit helt övertygad om att barnet skulle vara skalligt för det var han själv när han föddes). Plötsligt sa barnmorskan att jag skulle ta det lugnt och försöka hålla igen (precis som om det gick!) efter en liten stund sa hon att jag skulle ta i och det gjorde jag. Jag tror aldrig att jag tagit i så mycket i hela mitt liv (eller vrålat *garv*).

Klockan 08:56 Plötsligt kände jag hur nåt halt och varmt forsade ut ur mig och 08:57 var han född, vår lilla pojk. Jag var faktiskt den första som såg att det var en pojke, när barnmorskan lyfte upp honom så såg R bara baken på honom eftersom han var med vid fotändan (djupt fascinerad och rörd).

En pojke(som dessutom hade hår)! Liten skrek omedelbart med hög stämma, tystnade sen på mitt bröst där han låg och betraktade världen med halvslutna ögon. Han var lite blå i huden då han kom men blev snabbt skär och fin. Han vägde 3925 g och var 51 cm lång. Huvudomfång 34.5 cm.


Tänk att det redan gått åtta hela år sedan vår första fina pojke kom till världen! Grattis på födelsedagen älskade unge! celebrate