lördag 13 november 2010

Stängt på grund av sjukdom

Här har det varit stängt på grund av sjukdom. sedih

Maken, jag och minstingen var iväg en tur till Värmland och hälsade på svärisarna en snabbis sedan åkte vi vidare till Sunne och checkade in på herrgårdshotell. Vi hade bröllopsdag ett par dagar innan och hotellövernattningen var vårt firande.


Det var en intensiv men trevlig helg med god mat och trevligt sällskap. Tyvärr så lyckades jag få med mig en bacill hem. Redan natten till söndagen började jag känna mig konstig. Jag hade svårt att sova och var varm. Trodde det berodde på främmande omgivningar och det faktum att det var varmare på hotellrummet än vad vi har hemma i sovrummet.

Även vid frukosten kände jag mig rätt kass. Jag hade ingen aptit trots frukostbuffé med en massa gott att välja på. Tvingade i mig en tallrik fil, ett kokt ägg och lite grönsaker så jag skulle stå mig ett tag. I bilen somnade jag och sov tidvis hela vägen hem. Jag fick också ont i huvudet och stördes enormt av solen.

Väl hemma så petade jag i mig lite youghurt och drog på mig raggisarna och ullkoftan då jag började frysa. Sedan eskalerade det resten av kvällen. Till slut tog jag tempen och den visade 40 grader, inte undra på att jag mådde skit. Drog mig tillbaka till sängen redan vid 18-tiden och sov sedan under dubbla duntäcken tills det var morgon.

Hela veckan pendlade febern mellan 39 och 40 graders feber. Än så länge hade jag inga andra problem än just febern så jag lyckades komma upp och få iväg barn till skola och så även om det tog emot. Maken var sjysst och lade om lite tider så att han kunde komma hem tidigare och även vara hemma en hel dag. Det var välbehövligt för min del som bara ville sova, sova och sova.

Vecka nummer två hade febern dämpat sig lite men istället svullnade jag upp på hela vänstra sidan av halsen. Lymfkörteln hade fått tokspel. Jag såg ut som en stock. Jämntjock från örat ned till nyckelbenet ungefär. Såg förfärligt ut och var rejält ömt vid beröring. Febern låg nu och pendlade mellan 38 och 39.

Efter ett par dagar började det även göra ont i halsen. Ondare, och ondare. Till slut kunde jag inte svälja ned fast föda utan hjälp av vatten. När det var som värst så kunde jag knappt äta alls och när jag vid ett tillfälle tog en körsbärstomat gjorde det så ont i halsen att jag trodde jag skulle kissa på mig.

Vi ringde sjukvårdsupplysningen som vidarebefodrade oss till VC. På VC var de lite sådär tillmötesgående då de menade på att man inte behandlar halsinfektioner om det inte är streptokocker inblandade men jag fick en akuttid i alla fall.

Väl där så pratade sjuksköterskan med mig om samma sak, dvs att man inte behandlar halsinfektioner om det inte är streptokocker inblandade så hon skulle titta lite innan doktorn blandades in så att jag inte blev debiterad för ett läkarbesök i ondödan. Snällt tänkt i och för sig men jag blev livrädd att de skulle skicka hem mig igen så ont som jag hade.

När jag tog av mig ytterkläderna och sköterskan såg min svullnad på utsidan av halsen så sa hon oj! Sedan bad hon mig gapa och lös i min hals. Hon sa oj igen. Sen sa hon att det här måste doktorn se. Sen kände hn utanpå min svullna hals och sa att den typen av svullnad är vanlig hos barn när de får en kraftig infektion men att man ytterst sällan ser det hos vuxna.

Efter ungefär en halvtimmes väntan så fick jag komma in till doktorn. Även han sade oj! Ganska direkt konstaterades det att jag hade halsfluss, en väldigt elak sådan. Orsaken till att det hade gjort så ont när jag åt tomaten var att jag tydligen hade öppna sår i halsen. Det förklarade ju en del. Jag skickades direkt till labb där de tog crp och en halsodling sedan fick jag vänta igen.

Efter ytterligare en halvtimme fick jag komma in till doktorn igen som skrev ut Kåvepenin och gav mig ett par doser så att jag kunde börja direkt när jag kom hem. Sedan sa han att jag kunde ta alvedon mot smärtan. Alvedon! Allvarligt, Alvedon hjälper inte ens när jag får spänningshuvudvärk! Inte hjälpte det minsta lilla mot smärtan i halsen heller.

Jag var i det närmaste gråtfärdig hela dagen. Sedan kom maken hem med en godispåsen från apoteket med medicinen som doktorn skrivit ut. Då blev jag glad igen för där fanns förutom kåvepeninet som jag skulle ta i 10 dagar även värktabletter och bedövande gurgelvatten. Tack doktorn!

Så på nästan tre veckor har jag inte ens orkat sticka eller virka. Då förstår ni nog hur nedsatt jag varit! Det enda jag orkat med är att ligga på soffan och kolla på tv. Allt annat har jag fixat med ren viljestyrka för barnen ska ju tas om hand om också. Jag fattar knappt själv att jag överlevt utan att få sova hela dagarna.

Nu har jag dock piggat till mig lite även om jag inte är helt frisk än. Jag tog min sista dos Kåvepenin igår så nu ska det bli intressant att se vad som händer. Tyvärr har min lymfkörtel svullnat upp igen efter att ha dämpat sig lite innan. Det känns lite sådär. Jag har också lyckats bli snorig och lite hostig eftersom resten av familjen lider av snuva och hosta. Nu håller jag bara tummarna för att jag inte ska få ont i halsen igen för minsta lilla ont så är det bara tillbaka till akuten och försöka kräva hjälp. Åh, vad jag längtar efter att vara frisk!

En liten vinst i all tristess är att jag numer orkar handarbeta. Jag har gett mig på att sticka en moebiussjal. Inte så himla svårt när allt kommer omkring, åtminstone inte när man fått koll på uppläggningen. Sen är det ju bara att sticka på.

Tyvärr så blev mitt första försök inte riktigt bra då jag insåg att garnet inte skulle räcka så den repade jag upp.

Mitt andra försök blev alldeles för stor. Vet inte hur jag tänkte för jag hade ett tjockare garn än beskrivningen men lyckades ändå på något sätt lägga till maskor istället för att dra av så den är också upprepad nu. Man lär sig av sina misstag så jag ska göra ett försök till, men först ska jag göra klart en annan sjal som jag påbörjat. Medan jag gör det så klurar jag på hur många maskor jag måste minska för att få moebiussjalen lagom stor.

Som synes på bilden så blev den alldeles för stor. Garnet är helt underbart dock, det påminner mig om en vacker röd Ara. Det blir definitivt ett nytt försök. Skam den som ger sig!