fredag 31 december 2010

Sista dagen!

Tänk att det redan är sista dagen på det här året! Av någon konstig anledning tycks åren gå fortare sedan jag fick barn, eller är det för att jag blir äldre? Nä, det är nog barnens fel.kenyit

Året som gått har varit händelserikt och tidvis turbulent. Vi blev bebisföräldrar igen, min mormor gick bort, vi hade diverse ekonomiska bakslag pga reparationer av bil och hus relaterade problem. Min syster fick ryggproblem som troligtvis handlar om ett diskbråck. Min morfar fick ljumskbråck och har med gott resultat opererats. Svärmor fick en tumör i halsen vilket visade sig vara canser och hon behandlades under större delen av året. I november blev hon till allas vår glädje friskskriven. Strax innan detta blev jag själv sjuk och följetongen med min hals började.

Min hals ja, det började ju med hög feber och en onormalt uppsvullen lymfkörtel. Det utvecklade sig till elakartad halsfluss med sår och varbildning i halsen. Jag fick medicin och halsflussen gick över. Tyvärr så ville inte lymfkörteln gå tillbaka och efter att ha gått med en öm och värkande onormalt svullen lymfkörtel länge pta ointresserad VC så fick jag hjälp att komma akut till läkare.

Läkaren tog prover som sänka, blodvärden och så vidare. Alla prover såg bra ut men min svullna lymfkörtel visade ju att det ändå var något som var fel. Jag blev remitterad till öron, näsa hals kliniken på sjukhuset och fick ganska snabbt en tid där. Väl där så ville man omgående göra en biopsi då man trodde att det handlade om en vätskefylld cysta under lymfkörteln. Tyvärr visade det sig redan vid biopsin att så inte var fallet. Man fick trots allt ut tillräckligt med vätska för att skicka till lab för provtagning. Svar skulle komma inom en vecka och man hoppades i och med det ha fått svar på vad som felas så att man kunde påbörja behandling. Om man inte fick svar så skulle jag remitteras vidare till magnetröntgen för att man ska kunna se hur det ser ut där innanför.

Veckan då provsvaren skulle komma kom och gick. Att det var en psykiskt jobbig tid ska jag inte sticka under stol med. Mycket jobbiga tankar att tampas med samtidigt som man ska försöka funka normalt i vardagen. Onsdagen veckan därpå damp det ned en remiss till radiologen i brevlådan utan att vi hört ett ljud om provsvaren. Klumpen i magen växte rejält. Tiden var dessutom med en dags varsel. Med tanke på makens jobb, skolbarnen och de hemmavarande barnen så är det inte gjort i en handvändning att boka in en halvdag på radiologen för mamman så jag blev tvungen att ringa och boka om tiden. Fick en ny tid 3/1. En dryg vecka från det ursprungliga datumet men en vecka som plötsligt kändes evighetslång. Vad har de hittat, eller inte hittat?

Då vi kommit ända fram till jul nu så fanns inte möjlighet att få tag på någon på öron, näsa halskliniken för att få närmare information heller.

Vi firade jul i lugna former hemma hos oss med min mor, syster och mina syskonbarn på besök. Resten av helgen var vi ensamma och tiden spenderades mest i soffan med handarbete för min del.

Under julhelgen hände något med svullnaden på halsen, den ändrade form och karaktär. Jag hade ända sedan biopsin haft rätt ont i den men trodde det berodde på retningen från stickandet. Men nu när knölen flyttade på sig, ändrade form och började göra ännu mer ont så blev både jag och maken oroliga. Nu gjorde knölen ont hela tiden, den var även varm och huden utanpå hade blivit rödflammig. Allt detta tyder ju på någon form av infektion.

På onsdagen skulle vi till BVC med minsteman och jag tänkte då att jag skulle försöka prata med någon på VC som ligger i samma lokaler och se om någon kunde titta på eländet. Men då vi var på BVC och vår sköterska såg min hals så tog hon tag i saken och ringde direkt upp till sjukhuset och öron, näsa, halskliniken och skakade fram en akuttid senare samma dag. Det visade sig vara tur det för nog var det infekterat alltid.

Väl på öronkliniken så behövdes det bara en hastig titt för att konstatera att det var infekterat. Läkaren beordrade att man skulle sticka direkt så efter att ha mätt och fotat knölen så fick jag lägga mig på en brits och blev omsorgsfullt avtvättad och spritad sedan stack de. Jäklar vad ont det gjorde! Knölen var ju ruskigt öm vid beröring och här kom det med herrejössesnålen och gick in rakt i den. Sedan hämtade de sprutor och drog ut vätska. Den här gången kom det vätska, inte lite heller! Cirka en halv deciliter varblandad vätska drog de ur knölen som genast reducerades till hälften av sin storlek. Läkaren hade gärna velat suga ur mer men då måste han sticka på nytt och det ville han inte på grund att att det finns många känsliga blodkärli området som till exempel halspulsådern. Så han nöjde sig för tillfället.

Man konstaterade nu att det förmodligen är en elakartad varböld som uppkommit på grund av infektion i lymfkörteln. Själva lymfkörtelområdet har svullnat av och är inte längre förstorat men istället har jag en elak varböld med påföljd att mjukdelar runt omkring svullnar och retas. Den svullna bölden har dessutom legat och tryckt mot nyckelbenet och sköldkörteln vilket i sin tur gett ännu mer smärta. Läkaren frågade eller kanske mer konstaterade att jag inte sovit så mycket senaste tiden, vilket han hade alldeles rätt i eftersom det varit i princip omöjligt att hitta en ställning där man inte tryckt eller sträckt svullnaden så det gjort ont.

Jag fick också veta att svaren från lab på cellproverna de tog sist hade kommit tillbaka negativa vilket ju var en rejäl lättnad då det innebär att det inte är fråga om varken cystor eller tumörer vad jag förstod.

Jag ska fortfarande på magnetröntgen på måndag men nu handlar det mer om att se hur utbredd inåt den här bölden är och hur den sitter inför nästa ingrepp om det behövs ett sådant. Jag har nu fått antibiotika och förhoppningsvis så tar den död på infektionen så att bölden försvinner av sig själv men om den inte gör det så kommer man förmodligen skära upp den så småningom. Bara tanken ger mig rysningar men samtidigt vill jag bara bli av med skiten så om det krävs får de väl skära då.

Ja, så kul har jag haft det. Men det känns i alla fall väldigt mycket bättre psykiskt nu när jag vet att det inte är frågan om cancer utan en infektion. Det må vara jobbigt och irriterande men nu har man ju ändå kommit fram till en diagnos och då kan man ju sätta in behandling därefter. Det äckliga gucket som man fick ut ur knölen är också skickat för analys, så förhoppningsvis är de elaka bacillerna utrotade snart!

Så nu ska jag fira nyår med min lilla (stora?) familj. Det är bara maken, jag och de mindre barnen. Dottern är på väg till Spanien med sin sambo och hans familj den lyckosten. Vi ska ta det lugn, äta gott och se på film. De som orkar vara uppe till tolvslaget ska få skåla i Pommac och gå ut och titta på fyverkerierna (grannarna längre ned brukar ha en hel del) och hänga tomtebloss i trädet, sedan blir det nattdags. Det är happening nog för oss! celebrate

När det gäller handarbete så har jag stickat en tubhalsduk modell större till min dotter efter hennes önskemål. Den var ruskigt trist att sticka men blev fin när den var klar. Dottern var nöjd vilket ju är huvudsaken. Jag ska se till att få en bild på henne när hon använder den sedan när hon återvänder till kalla breddgrader igen.

Just nu håller jag på med en mormorsrutefilt modell större. Något ska man ju göra med sina restgarner och alla udda nystan som blir liggande till ingen nytta. senyum





onsdag 8 december 2010

Konvalescens och handarbete

Så blev det ännu ett långt glapp mellan inläggen. Det hade jag ju inte tänkt mig men bloggandet har fått ligga lite på is på grund av annat. Jag har ju bland annat varit sjuk, bara den biten är en hel följetong! Efter tio dagars penicillinkur så trodde jag ju att jag skulle bli frisk men ödet ville annorlunda. Dels så vill inte min rejält svullna lymfkörtel ge med sig och gå ned och dels så blev jag genast genomförkyld med hosta. Det tar liksom aldrig slut!

Igår fick jag en akuttid på grund av den där lymfkörteln. Den har varit onaturligt svullen ända sedan halsflussen drog igång och har inte gått ned sedan dess. Nästan hela vänstra sidan av min hals har en stor svullen knöl. Det ser lite ut som om man lagt in en kycklingfilé under huden där. Den är öm vid beröring och när jag gör vissa rörelser och fram mot kvällen så värker det ofta lite lätt.

Första gången jag kontaktade sjukvården efter att ha avslutat penicillinet utan att lymfkörteln gått tillbaka till normal storlek så sa de bara att det kunde ta upp till tre veckor efter avslutad kur innan svullnaden gav med sig och att jag kunde återkomma då det gått tre veckor om jag inte blivit bättre. Som tur är så har vi en underbar BVC-sköterska som inte ansåg att detta var normalt och skakade fram en tid åt mig akut på VC då jag var i kontakt med henne i annat ärende.

Väl på VC så känds det, mättes det, togs lite prover och så vidare. Alla prover såg fina ut och det ser inte ut som jag har någon pågående infektion som skall orsaka detta problem. Läkaren konsulterade öron, näsa, halskliniken och det bestämdes att jag ska remitteras dit för vidare undersökning och provtagning. Man misstänker att jag fått en infektion i själva lymfkörteln då det ju bara är den ena som bråkat. Den ahr dessutom varit svullen i hela sex veckor vilket inte är normalt. Så nu väntar jag på att öron, näsa, hals ska kontakta mig vilket de skulle göra den här veckan. Men det är ju vården vi talar om så jag är inte helt optimistisk gällande det tidsperspektivet.

Förutom mina fysiska besvär har det varit födelsedagar, skolaktiviteter och julbord med makens jobb. Det senare på slott/herrgård med övernattning. Hur mysigt som helst och väldigt trevligt att komma iväg och få vara lite social efter att ha varit bunden hemma så länge.

Nu när jag inte ligger däckad i feber längre utan bara går och är allmänt snuvig och hostig (förutom svullnaden då) så stickas det och virkas en del. Förutom att det är min favoritsysselsättning så är det ju så perfekt sysselsättning när man sitter i soffan och hänger framför tv:n. Efter som jag oftast går och lägger mig ganska tidigt med minsteman så spelar jag in diverse deckare och andra program som jag sedan tittar på dagtid när jag fördriver tiden i soffhörnet med min tekanna.

Ja, jag sitter ju inte helt klistrad i soffan hela dagarna, jag har ju trots allt barn att ta hand om, tvätt som ska tvättas, disk som ska diskas, mat som ska lagas, hund som ska ut och så vidare och så vidare. Men jag hänger i soffhörnet så mycket jag bara kan för än så länge har jag inte helt fått tillbaka orken.

En del färdigställt sedan sist har det blivit. Jag har ju bland annat stickat vantar på beställning till en nätväninnas son som har dysmeli. Hon hade svårt att hitta något som passade på honom och som satt kvar. Jag hade kvar av garnet som jag stickade mössa åt honom i för ett tag sedan så det blev matchande vantar. Eftersom jag fortfarande hade ett nystan kvar efter det så skyndade jag mig att sticka ett par torgvantar åt mamman också då jag hört att hon klagat på att hon var frusen.


Mottagarna visar upp mina alster.

När jag klar med beställningarna så började jag på en trekantsjal i entrådigt ullgarn från Ullcentrum. Ett helt underbart garn som är flerfärgat i gröna och lila nyanser. Det tar sin lilla tid att sticka i tunt garn, speciellt om det ska bli något stort av det. Men till slut så tog garnet slut och jag fick äntligen maska av. Nu ligger den och vilar i väntan på blockning. Jag lovar att fota och visa upp den så fort den är helt klar.

Jag har också hunnit med att virka ett till bygel/bumperbarsskydd till barnvagn. Den här gången blir det lite extra spännande eftersom det är till en Phil and Ted´s och någon sådan har jag ju inte längre så jag har fått gå efter överskickade mått. Jag hoppas verkligen det passar!

Jag passade på att sticka ett par raggsockor till nöffe (minstingen) också. Han blir så kall om fötterna nu så tjocka sockar är ett måste, det blir kallt på golvet i gamla hus.



Nästa projekt på gång är en rätstickad halsduk till mig själv. En lång sådan, så att man kan vira den ett par varv. Den här stickar jag på längden då jag gillar den långrandiga effekten, men det blir många maskor. Får se om jag är tvungen att göra något mindre projekt i mellan eller om jag lyckas göra klar denna utan att vika av från banan. *s*