tisdag 6 december 2011

Sockor och vantar

Här har det arbetats flitigt under veckan som gått! senyum

Jag stickade klart socka nummer två som låg och väntade. Sockorna är stickade i norskt Raggegarn och jag stickade dem från tån och upp efter ett mönster som du hittar hos Barbro. Ränderna är stickade i Raggegarn som jag färgade med Kool-Aid tidigare och som blev över då jag stickade andra sockor.



När sockorna var klara och överlämnade till dottern så kände jag mig plötsligt sysslolös. Visserligen har jag en filt att virka på men jag kände inte för att virka, jag kände för att sticka så jag dök ned i garnpåsarna och fick tag i en påse med Sarek från Marks & kattens. Det fick bli ett par av kråksparks torgvantar igen.



När jag höll på att maska av torgvantarna i Sarek så kom jag att tänka på ett garn som jag ropat in på Tradera för evigheter sedan. Då jag budade på det så var tanken att jag skulle sticka muddar av det och jag budade på två nystan. Tyvärr så vann jag bara det ena nystanet och då det bara var på dryga 50 gram så blev det liggande. Men nu kunde jag inte riktigt släppa det där garnet så jag rotade fram det.

Det är ett tunt garn med en tråd silke och en tråd merinoull. Vid närmare granskning så såg jag ju att det var mycket mer garn än man tror när man ser nystanet. I och med att det är så pass tunt så blir det ju några löpmeter även på dryga 50 gram.

Jag delade nystanet i två delar och lade till en tråd alpacka och så stickade jag ett par torgvantar till. De här torgvantarna stickade jag som kråksparks variant ovan men utan flätan. Eftersom garnet är så mörkt och blir spräckligt i kraftiga färger så kände jag att flätan skulle försvinna så jag körde vriden resår hela vägen istället. Det blev ett par ljuvligt mjuka torgvantar med 80-tals känsla då silket är regnbågsfärgat i härligt färgsprakande neoner.


fredag 25 november 2011

Stora projekt kräver bisysslor

Problemet med stora projekt är att de tar tid att få klara. Jag har just nu en hel kasse mormorsrutor som väntar på att bli en filt. Jag måste bara köpa garn till själva basen och det har jag inte fått gjort än.

Jag håller också på med ett överkast/filt till min äldste son. Jag virkar den i vågor (ripple) och i garnen LOL som är rätt tjockt men det tar ju ändå lite tid att göra en filt som täcker en säng. Sedan har det ju en tendens att dyka upp lite annat mellan varven, stora projekt måste helt enkelt varvas med små annars blir de tråkiga.

Jag böjade sticka en socka från tån och upp i raggsocksgarn som nu ligger och väntar på sin make. Orsaken till att den stackaren blev liggande var att jag snubblade över en länk till Kråksparks fina Torgvantar i pysseltråden på FL och jag kunde helt enkelt inte motstå att sticka ett par.



Jag stickade mina torgvantar i ett 100% ullgarn som heter Midija. Färgställningen är underbart fin tycker jag. Jag är väldigt svag för just sektionsfärgade garner så det här passade ju mig som handsken.

Torgvantar, halvvantar, muddar eller vad man nu vill kalla dem är ur sticksynpunkt det perfekta projektet när man vill göra något men inte känner för stora projekt. Det kräver inte så mycket garn, de är oftast snabbstickade och framför allt så är de användbara!



Det finns massor av mönster på torgvantar/muddar där ute. Har man ett garn med mycket färg eller som mönstrar sig själv så tycker jag att man kan använda sig av enkla tekniker medan det är roligt med struktur och teknik när man arbetar med enfärgat.

Jag insåg att de fina flätorna inte alls kom till sin rätt då jag gjort klart den första torgvanten men då var jag för lat för att börja om så jag fortsatte med samma mönster. Färgerna och randningen tar liksom över så att tekniken blir överskuggad men trots detta blev jag väldigt nöjd med dem.

onsdag 19 oktober 2011

Sockar med färgskiftning

Jag stickade ett par sockor till minsteman i det regnbågsfärgade garnet som jag stickade koftan i. Tänkte att det kunde vara fint med ett par matchande sockor. Inte tänkte jag på att barnsockar är små och att det inte skulle bli mycket till färgskiftning.

Garnet är i alla fall jättemysigt och sockorna blev ju fina ändå. senyum


lördag 15 oktober 2011

Lilla koftan

Den här veckan har jag stickat en kofta. Jag började i söndags och sen har jag stickat lite varje kväll i veckan. Koftan gjorde jag till minsteman så det var inget stort projekt.

Jag stickade koftan i ett underbart rent ullgarn som jag köpt på mig för länge sedan. Det är sektionsfärgat i härliga regnbågsfärger. Jag har länge gått och klappat på dessa fina nystan men inte riktigt kunnat bestämma mig för vad det skulle bli av dem.



Ett tag funderade jag på att göra en filt till minsteman av det men garnet är lite för tunt för det tycker jag. Det blir en så sladdrig filt. En flit ska ha lite stadga och gärna vara tjock och mjuk, speciellt om man ska ha den i vagnen.

När jag var klar med mitt senaste projekt så satte jag mig och kikade i mönsterpärmarna och i mina fina stickböcker. Där var det! I boken Värma en liten fanns det enkla men fina mönstret på lilla koftan. Inget snack om saken, en sådan måste göras och vad passar bättre till en fin liten kofta än det fina ullgarnet.



Efter lite räknande och lite mätande satte jag igång. Mönstret är väldigt lätt och större delen av koftan stickas i ett stycke på vanliga stickor eller rundsticka. Man stickar koftan upp i från och ned vilket är väldigt praktiskt då det är lätt att mäta och justera under tiden. Jag stickade ärmarna på strumpstickor så att jag slapp sy ihop dem sen. Gör man det så blir det en kofta helt utan sömmar. En kofta helt i min smak alltså.

Nu är koftan klar och det enda som är kvar att göra är att bestämma sig för vilka knappar den ska ha. Det blir nog träknappar men vilken färg vet jag inte än. Jag får visa upp koftan en gång till sen när den fått knappar men så här ser den ut nu.



När jag stickade den så blev jag sugen på att göra en likadan men lite utsvängd och med kort ärm. Det vore ju så himla fint utanpå en långärmad body tex. Kanske är den modellen lite väl feminin? Tur att jag har åtminstone en väninna med en liten tjej som jag kan pyssla till.

måndag 3 oktober 2011

Virkad sjal

Jag har länge haft ett par fina höstiga nystan Drops Delight liggande. Tanken var att det skulle bli en sjal men jag har inte riktigt kunna bestämma mig för vad för typ av sjal.

För en tid sedan var det någon i handarbetstråden på FL som länkade till ett bra basmönster till en virkad sjal. Jag sparade mönstret för framtida behov och nu i lördags plockade jag fram det och bestämde mig för att testa.



Det var otroligt lättvirkat och fort gick det. Perfekt för ett självmönstrande garn då garnet får tala för sig självt.

Jag gillar luftiga och mjuka sjalar så jag använde mig av en 6 mm virknål trots att rekommendationen var en 2,5 mm. Två nystan gick det åt och resultatet blev en mjuk, luftig och lagom gles scarf.



Jag är väldigt nöjd med resultatet. Den här modellen kommer det garanterat bli fler av då det enkla mönstret går att variera i oändlighet.

Beskrivningen hittar du här hos virkpia.



lördag 24 september 2011

Snart är det mössväder

Det kanske inte riktigt är dags för varma mössor än men snart så. Jag har länge tänkt att jag skulle sticka en Aviatrix mössa till minsteman i ett garn jag har liggande. Garnet är flerfärgat i grönt, lila och turkost. Perfekt matchningsmässigt då vi har ytterkläder i grönt och turkost.

Garnet är en ull/acrylblandning och jag köpte det för länge sedan. Det är halvtjockt och supergosigt. Påminner lite om garnet Lovisa men är inte lika tjockt.



Jag gillar aviatrixmössan då den är lätt att sticka. Man ska inte låta lura sig av att mönstret verkar avancerat, det är inte hälften så svårt som det verkar. Tar man det steg för steg så är det riktigt enkelt och har man en gång gjort en så går det snabbt och enkelt att göra nästa.

Förutom att aviatrixmössan är snabbstickad så är det en väldigt bra modell för ett litet huvud. Det är en omslutande modell med bra skydd för öron och nacke.



Ursprungsmönstret har ett band under hakan som knäpps med en knapp men då jag gjorde min första aviatrix hade jag inga lämpliga knappar hemma så jag gjorde knytband istället. Jag tycker det blir bra så jag har fortsatt göra så.

Mönstret på Aviatrix hat hittar du här om du är Ravelry medlem!

söndag 18 september 2011

Filtbiten

Filtbiten, ja det skulle man nog kunna kalla det jag är. Jag gillar att virka filtar helt enkelt. Att virka viltar är ett väldigt bra sätt att ta till vara restgarner och udda nystan som blir liggande. Det är också en väldigt bra sysselsättning framför tv:n när man är för trött för att räkna och hålla koll på diagram. När man virkar en filt så blir det mer eller mindre något man gör per automatik, man låter händerna sysselsätta sig själva och tankarna flyga. Passar perfekt efter en lång arbetsdag.



Mitt senaste projekt är en restgarnsfilt i murriga färger. Jag valde att göra mormorsränder då jag gillar utseendet, det är lättvirkat och växer snabbt när man håller på.

Filten blev 150 cm lång och 110 bred. Ett trevligt tillskott till soffan. senyum




torsdag 1 september 2011

Jag vill så mycket men hinner så lite!

Ja, så ser det ut just nu. Jag har massor av projekt jag vill sätta igång med men tidsbrist som heter duga! Jag har nämligen börjat jobba! Visserligen för en begränsad tid men ändå! Så just nu är det jobb som gäller mellan 08:00 - 16:30. Detta innebär att jag går hemifrån 6:45 varje morgon och kommer tillbaka hem 18:00.

När jag kommer hem ska vi laga mat, äta och umgås en stund innan barnen ska i säng. Sen är dagen liksom slut, inte bara dagen förresten utan jag med! Inte orkar jag sitta uppe och pyssla på kvällarna inte. Ja, inte än i alla fall. Orken kanske infinner sig om ett tag då jag blivit mer van vid de nya rutinerna. Men som det är nu så stupar jag oftast i säng senast runt 21-tiden så pyssla det får jag göra på helgen, om jag har tur.


En sak är i alla fall säker och det är att helg plötsligt får en helt ny innebörd när man jobbar. När jag var hemma och var föräldraledig (vilket min man är nu) så innebar helgen mest att alla var hemma och man fick umgås lite mer. Nu när jag jobbar hela dagarna så blir helgen mycket mer värdefull då den också innebär total ledighet och handarbetsdags.

Det är kul att jobba, men jag måste erkänna att jag har lite svårt att släppa taget om hemmet och att jag saknar minsteman massor, förutom det så trivs jag som fisken. Arbetet i sig är ett helt nytt område för mig vilket är en utmaning i sig. Jag har också haft turen att hamna på ett företag som är mycket mån om det sociala klimatet bland de anställda. Det märks verkligen! Jag har arbetat tidsbegränsat på ett antal ställen genom åren och jag kan säga att man inte alltid blir upptagen i gemenskapen eller ens behandlad som en likvärdig anställd pga att man är där på ett vik eller säsongsjobb.



En bra sak som jobbandet för med sig är allt promenerande, jag måste gå en del för att komma mellan buss och jobb. Det är faktiskt väldigt skönt. Jag gillar den typen av motion man får utan att man egentligen tar sig för något. Jag måste ju ta mig från bussen till jobbet oavsett och att det då ger mig 20 minuters rask promenad är en motionsbonus och så länge det är uppehållsväder är det faktiskt ren njutning, speciellt på morgonen. Inte är det någon stor motionssensation men många bäckar små...



Bilderna är tagna av mig under den gångna veckan på morgonpromenaden till jobbet. Sämre promenadväg kan man ju ha!

måndag 22 augusti 2011

Jag har virkat en filt!





Jag har virkat en filt! Otippat, eller hur! sengihnampakgigi

Det var egentligen inte meningen, det bara blev så. Jag hade lite akrylrester i udda färger som jag inte riktigt kunna få in i något annat planerat projekt och så blev jag sugen på att göra mormorsränder. Sen gick det som det gick, den växte och växte. Tänkte först att det skulle bli ett kuddöverdrag eller liknande men så virkade jag på tills garnerna var slut och då hade jag plötsligt en filt på 62 x 82 cm (oblockad).



Jag trodde faktiskt inte att garnet skulle räcka så långt. Jag hade ett nystan av varje färg förutom det svarta som jag hade två av.

Jag fick lite oönskad hjälp av minsteman när jag ska mäta filten. Ingen hänsyn visad här inte! *s*



Av någon konstig anledning gillar jag att virka filtar, speciellt barn och babyanpassade filtar. Varför kan man fråga sig eftersom jag har ett ganska gediget lager filtar till minsteman här hemma, men jag tänker som så att sämre laster kan man ju ha!

onsdag 20 juli 2011

Det blev visst en filt till

Ja, du läste rätt! Det blev visst en filt till. sengihnampakgigi

Jag vet inte riktigt vad som hände, det bara blev så. Eller? Nä, det är ju inte riktigt sant. Har du någon gång varit med om att du köpt ett garn och sedan inte gillar det rent utseendemässigt? Det var det jag råkade ut för.

Jag är, som ni kanske förstått, ganska förtjust i garn. Speciellt sektionsfärgade garner. Jag älskar självrandande och självmönstrande garner men ibland är det svårt att se hur just det garn man har köpt på sig kommer att bete sig när man väl börjar arbeta med det. Garnet jag använde nu hade kul färger men sektionerna gjorde att det blev en tråkig mix. Ska jag vara ärlig så trodde jag att det skulle se helt annorlunda ut då var färg för sig var fin men det tilltalade mig inte alls. Däremot var det mjukt och mysigt så jag kände att man borde ju faktiskt göra något vettigt av det trots mönstringen.


Det fick bli en filt. senyum

Efter att ha börjat, repat upp, börjat, repat upp, börjat och repat upp så bestämde jag mig för att göra en mormorsrutevariant. Jag virkade sex stycken mormorsrutor som jag satte ihop till en rektangel, sedan fortsatte jag virka stolpgrupper runt om som om det var en stor mormorsruta. På så sätt växte filten lagom både på längden och bredden.



Jag virkade tills garnet tog slut och det blev en medelstor filt som passar för ett barn i spjälsängen eller soffan. Filten känns vårig/somrig i färgerna och är vädligt mjuk och skön då garnet är en blandning av bomull och akryl.

Jag har inte blockat den än så jag har inga färdiga mått. När jag var klar med den hade minsteman just somnat i soffan så han fick premiärtesta den direkt.

onsdag 13 juli 2011

Saker man blir glad av

För en tid sedan budade jag hem en väska på Tradera. Det var inte kärlek vid första ögonkastet men jag fann mig själv kikande förstulet på den där väskan då och då så jag lade till den i min minneslista. Auktionen gick ut och ingen budade, jag blev lite smått irriterad att jag missat den men sånt händer.


Efter en tid så kom väskan ut igen. Den här gången åkte den i minneslistan direkt för bevakning av eventuella bud. Ingen budade nu heller. Eftersom jag råkade sitta vid datorn när det var dags för auktionsslut så slängde jag in ett bud under de sista minutrarna och hoppades att ingen skulle buda över och jag vann!

Väskan ifråga är en Oilily. Den är mörkblå med ljust grå detaljer och blommönster i olika färger. Jag fastnade för väskan då den hade många olika färger utan att se allt för skrikig ut vilket gör att den passar till alla mina vagnar och tillbehör. jag måste erkänna att märket hade lite med saken att göra då jag var nyfiken helt enkelt men inte hade lust att betala en halv förmögenhet för en ny.

Efter en tid så kom det ett paket i brevlådan och döm om min förvåning när jag öppnade paketet och tog ut väskan! Den såg inte alls ut som jag förväntat mig, inte alls! Jag ahde förväntat mig en marinblå väska med mönster i dova färger utifrån bilden och i paketet låg en klarblå väska med blommönster i knallfärger. Inte ens modellen såg ut som jag trodde, den var mycket, mycket finare och bättre än vad jag föreställde mig!



Jag är verkligen jättenöjd med mitt köp. Färgerna är helt underbara och passar till allt jag har på lager (och mer) vilket gör det hela ännu mer lyckat. Dessutom blir man ju glad bara av att titta på den! Den sorterar jag helt klart in under "saker man blir glad av" på mer än ett sätt!

måndag 11 juli 2011

Gallerfilten är klar

Nu är gallerfilten helt klar. Jag är väldigt nöjd med den. Det är första gången jag gör en gallerfiltsmodell så jag var inte helt hundra på att den skulle bli som jag tänkt mig.

Jag gjorde det enkelt för mig och virkade med stolpar och fasta maskor, ibland ger faktiskt enklast möjliga teknik det bästa resultatet.

Den blev 65 x 85 cm stor och alldeles lagom för minsteman att ha i vagnen nu på sommaren.

Färgerna är mycket finare i verkligheten än på bilden. Bilden jag lade in igår är närmre verkligheten än dagens.

Garnet är verkligen jättetrevligt! Mjukt härligt och lagom tjockt bommulsgarn. Det heter Fresco och kommer från Wisdom Yarns. Rekommenderad virknål var 4,5 men jag använde nr 5.

På bilden ser filten sned ut men det är den taffliga fotografens fel! siul



söndag 10 juli 2011

Filt på väg!

När vi ska ut och långåka brukar jag ta med mig handarbete, jag tycker det är ett perfekt att ta tillfället i akt och få flera timmars samanlagd stick eller virktid. Värmlandsresan var inget undantag, jag slängde ner några härvor garn och en virknål i min respåse på väg ut till bilen. Jag hade ingen direkt plan utan tänkte att jag kommer nog på något.

Garnet jag tog med var ett halvtjockt sektionsfärgat bomullsgarn som jag ropat in på Tradera. Det är sektioner med vitt, orange, brunt och grönt. Lite retrokänsla men ändå ljust och fräscht. Jag tänkte att det skulle bli en utmärkt sommarfilt till terrängvagnen som ju är orange med grön och fin egensydd molndyna. Då jag också har väskor i brunt, orange och grönt så kändes färgerna klockrena.

Jag visste inte riktigt hur jag skulle göra filten så det började med att jag virkade en bit för att se hur det blev, repade upp, började om, blev inte nöjd igen och så höll det på ungefär halva resan upp. Efter ett tag så kom jag i alla fall fram till att det var en gallerfilt som skulle virkas och började komma igång.

Väl uppe hos svärisarna så insåg jag att mitt ögonmått inte var helt bra, jag hade nämligen glömt måttbandet hemma så jag höftade lite på storleken. När man sitter i en bil så ser saker och ting större ut än de är inser jag nu, filten blev på tok för smal så det var bara att repa upp igen. Gör om gör rätt!

Lånade måttband av svärmor och började om igen. Den här gången hade jag fått upp farten och visste hur jag ville ha det så det gick lite snabbare att komma någon vart. Det blev lite virkat varje kväll och på hela resan hem. Vi kom hem sent på måndagskvällen och då var filten ungefär en decimeter från färdig.

På tisdagskvällen gjorde jag klart det sista och sedan fick filten vila ett par dagar och i fredags så virkade jag klart kanten. Det fick bli enklast möjliga dvs fasta maskor runt hela filten för att ge lite mer stadga.

Nu har jag kommit så långt att den ligger blöt och uppspänd på blockning. Så imorgon är den klar! Då ska jag fota det färdiga resultatet så att jag kan visa upp den. Tills dess får jag lämna er med en sneakpeak, tagen med mobil under hemresan i bilen.



måndag 4 juli 2011

Födelsedag i värmlandsskogarna

Hastigt och lustigt blev en värmlandstripp inbokad. Barnens farmor hade stuga åt oss och det är ju alltid uppskattat. Nog för att det är trevligt att bo i farmors gäststuga men det blir trångt och så blir det rätt intensivt för svärföräldrarna som båda är konvalescenter efter allvarligare sjukdomar.

Vi snabbpackade, röjde och gav oss iväg på fredagen. Vi åkte i sakta mak och stannade först för att äta middag i stan och sedan längst vägen för glasspaus, toalettpaus och hundtoalettpaus. Ja ni förstår, all typ av paus man kan behöva ta när man åker med fyra barn mellan 8-1 år och en mindre åkglad hund av medelstorlek.

Eftersom vi kom iväg rätt sen på eftermiddagen och resan tar dryga 6 timmar utan pauser så trodde vi att vi skulle ha en hög sovande barn när vi kom fram. Så var inte fallet! Alla barn var vakna när vi mitt i natten landade vid stugan! Minsteman hade i och för sig sovit en vända under resans gång men vaknat igen. Helt otroligt vilken viljestyrka ungar har!

Väl framme så var det snabbt in i stugan för att bädda sängarna sen var det marsch i säng! Morgonen efter tog vi det lungt, fixade frukost och sedan knallade vi upp till farmor på berget.

Vädret var sådär, varmt men mestadels regn så det blev mest till att vara inne hos farmor på lördagen. Vi tog en ordentlig promenad med jycken och minsteman på eftermiddagen då det var uppehåll ett tag. De större grabbsen gick med farmor och plockade smultron till middagens efterrätt.

På söndagen var det födelsedagsdags! Storbusen fyllde hela 9 år, oj vad stor han blivit under året som gått. Så där nästan tonåring i beteendet och humöret. Inte lätt när det börjar röra sig hormoner i kroppen så smått och man inte vet varför man blir väldigt arg för små saker och ibland tycker att alla sorts lekar som småbrorsorna vill leka är töntiga och för småbarn medan man andra dagar tycker att det är helt okej lekar. Jag tror man brukar kalla det förpubertet eller preeteen för att svänga sig lite med engelska uttryck.

Vår förstfödde son önskade sig en MP3-spelare, rullskridskor, skydd och hjälm vilken han också fick. Hjälmen fick han visserligen av mormor men han fick en. Han fick även en skiva med musik han gillar och en cykeltuta med rejält ljud. Av mormor fick han även en cd/kasettspelare att ha på sitt rum. Han var väldigt nöjd med sina presenter.



När vi ätit frukost så gick vi upp till farmor på berget och fortsatte fira. Stor och mellanbus bakade tårta med farmor. Sedan åkte vi allihop ned till sjön där vi grillade korv till lunch och badade. Efter det tog vi en tur till Torsby där vi handlade lite gotter till kvällen. Barnen hade fått varsin slant av farmor som de fick spendera fritt.

När vi kom tillbaka till farmor så åt vi middag och sedan var det tårtdags. Det var tydligen en väldigt god tårta för hela gick åt. Både barnen, farmor, bonusfarfar och pappa åt med god aptit. Själv fick jag hålla mig till osockrade jordgubbar och vispgrädde men det var heller inte dumt.

lördag 25 juni 2011

Midsommar

Midsommarafton spenderade vi som vanligt hos min morfar på hans sommarställe utanför Enköping.

I år var alla på min sida av familjen samlade vilket inte hänt förut tror jag. Det var morfar själv förstås, jag, maken och vår barnaskara, min syster och hennes familj, min mor, hennes man och en vän till dem.

Det blev en massa god mat, några snapsar, en massa snack och så musik och sång. Eftersom min mor är gift med en man som har musiken som levebröd så blir det gärna så när vår familj samlas.

Jordgubbar blev det förstås också, vad vore midsommar utan jordgubbar? I normala fall så undviker jag sådana sötsaker, i alla fall tills jag nått min målvikt men vid speciella och festliga tillfällen som storhelger och födelsedagar så gör jag ett litet undantag. Jag hade dessutom gjort mig en alldeles egen lchf-anpassad chokladmousse som jag hade till. Det var gudomligt gott!

Chokladmoussen gick även hem hos min dotter och systerdotter. De var snälla nog att hjälpa mig att tömma den medhavda burken.



tisdag 21 juni 2011

Bygelprydnader

Idag skickade jag iväg två stycken bygelprydnader. Båda till nätväninnor som jag umgås med mer eller mindre dagligen på nätet. Jag hoppas verkligen att bygelprydnaderna lever upp till förväntningarna!





Dessvärre är det lite trist att göra samma sak hela tiden så jag måste varva sånt här med annat för att inte ledsna totalt. Men någon gång då och då slänger jag in en bygelprydnad, antingen för att jag själv fått ett ryck och vill förnya mig eller för att jag har en intressent.

fredag 10 juni 2011

Sjung om studenten...

Idag var det skolavslutning här. Först ut var smågrabbarna som hade avslutning i kyrkan. Efter det så var det tårtkalas med förskoleklassen, en kul tradition på skolan där barnen går. Efter tårtätandet blev det raka vägen hem och lunch, lite småfix och sistaminutenfixande inför den stora stunden det vill säga dotterns student!

Min stora bebis har tagit studenten! celebrate

Först var det utspring vid skolan.



Sen skulle alla studenter i hela stan tåga upp till torget där tillslut alla skolor möttes och höll låda tillsammans. Efter det så gav sig respektive skola/klass iväg till sina flak för att göra sig redo för studentkortegen.




Som synes var det mycket folk ute på gator och torg. Grabbsen väntade tålmodigt men minsteman tyckte att det var ganska högljutt och stoppade fingrarna i öronen.




Så kom då äntligen kortegen igång. :-)




Efter en lång känslofylld dag med mycket stående och gående i värmen så var det dags för oss som inte skulle vidare på studentmottagningar att åka hem. En fullkomligt utmattad minsteman somnade som en stock på väg till bilen och vi andra hade nog velat göra det samma!